Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig själf inför kejsaren för att hänleda hans uppmärksamhet på folkets
elände, var säkert osann. Men det är icke heller alls bevisadt att han
verkligen velat skjuta på kejsaren i afsikt att döda honom. Själfva
mordvapnet hörde icke heller just till de farligare; pipan var sned, så att
revolvern enligt intyg af sakkunnig sköt på nio stegs afstånd en fot för
högt och lika mycket åt sidan.
Hödel själf var allt annat än den »socialistiske fanatiker», som
regeringspressen ögonblickligen sökte stämpla honom att vara. Blott 20 år
gammal var han redan en mänsklig vrakspillra. Född utom äktenskapet
med syfilis som enda arf, uppvuxen i hemlöshet, redan som barn
straffad med prygel för iickstöld och insatt på en korrektionsanstalt, därifrån
i bleckslagarlära som värnlöst utsugningsoffer, hade han i alla sina
dagar endast behandlats som ett samhällets utskum och blifvit därefter.
Han stod icke längre att rädda då han i Leipzig sökte haka sig fast vid
den socialdemokratiska rörelsen. Hans uppträdande — en blandning
af slyngelaktigt öfvermod och tvifvelaktig ärlighet — gjorde honom snart
omöjlig inom partiet, och han blef formligen utesluten. Han svarade
med att vända sig till de nationalliberale med »afslöjanden» om partiet,
om hur ledarne lefde högt på arbetarnes slantar o. dyl., uppträdde
sedan som »anarkist af renaste vatten» i Berlin, sökte än en gång vinna
insteg hos socialdemokraterna, men visades dörren, hvarpå han slöt sig
till Stöckers anhang af tvifvelaktiga existenser och verkade som
kolpor-tör i de »kristligt-socialas» tjänst — hvilket icke hindrade Stöcker att
efter revolverskottet förneka faktum och i stället utmåla Hödel som en
typ för hvart socialdemokratins »djäfvulska läror» måste leda.
Hödel var således en afsigkommen, som i politiken blott sökte
medel för ett någorlunda bekvämt lif med ringa arbete. Samma syfte låg
nog bakom skotten på »Unter den Linden». Han hoppades göra sig
intressant och på ett eller annat sätt slå mynt af saken; när han
häktades hade han inte en pfennig i fickan. Det blef den stackars slyngeln
ett dyrt tilltag, men ännu när han besteg schavotten bedyrade han att
han icke skjutit på kejsaren; så herostratiskt fåfäng som han var, skulle
han alldeles säkert icke mot verkliga förhållandet ha i ett sådant
ögonblick afstått från anspråken på att ha varit en verklig attentatsman.
Men äfven om man utgår ifrån att Hödels afsikt varit att mörda
kejsaren, så var upphofsmannen till detta idiotiska attentat i alla
händelser blott en otillräknelig skräflare, som hvarken borde ha sändts till
schavotten eller till tukthuset, utan till en vårdanstalt. Det är
betecknande att polisen afslog Virchows anhållan att efter afrättningen få
undersöka hans hjärna. Man ville icke ha dess skröplighet officiellt
konstaterad! Faktiskt var »attentatet» ett af de mest oskadliga som
någonsin föröfvats. Men den »patriotiska» pressen gjorde ett stort nummer
af händelsen och af kejsarens »underbara» räddning, tills den gamle
mannen till sist själf trodde att han undgått en stor fara och utlät sig
att religionen måste bevaras bland folket för att hindra sådant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
