Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bismarck tog saken mera praktiskt. Genast vid nyheten om
skotten telegraferade han från Friedrichsruhe: »Undantagslagar mot
socialdemokratin!» Åtta dagar därefter var lagen redan färdig. Den upphäfde
i sex korta paragrafer all tryck- och föreningsfrihet för socialdemokrater;
förbundsrådet skulle kunna förbjuda alla tryckalster eller föreningar, som
fullfölja »socialdemokratiska syften». Redan i förbundsrådet mötte det
barocka förslaget opposition, och i riksdagen gingo blott de
konservativa i elden för detsamma. Deras hufvudtalare var Moltke, som gaf till
bästa hur socialisterna ville »dela» och som utvecklade att nöd och
elände äro nödvändiga led i »den gudomliga världsordningen». Alla
öfriga partier vägraae ännu att utlämna all medborgerlig frihet åt
polisens godtycke. Socialdemokraterna förklarade genom Liebknecht det
under sin värdighet att deltaga i debatten, då man sökte vältra det
moraliska ansvaret för en vanvettigs dåd på ett parti, som fördömer mord
i hvarje form och anser utvecklingen vara oberoende af enskilda
individers vilja. Lagen föll med 251 röster mot 57.
* #
*
Men nio dagar därefter, den 2 juni, följde ett nytt attentat, som med
ett slag omkastade ställningen. Denna gång var det allvar.
Gärningsmannen var en urspårad från öfverklassen, d:r Karl Nobiling, son till
en godsarrendator. Han sköt från ett fönster i huset n:o 18 vid »Unter
den Linden» med en bössa, laddad med skrot, på kejsaren, då han åkte
förbi, och sårade honom svårt. Innan man hann komma in till honom,
hade han själf jagat en kula genom sitt hufvud. Sedan kom intet
officiellt fram om honom förr än det meddelades att han den 10 sept.
afli-dit af sina sår. Denna tystnad är det säkraste bevis för att i
verkligheten icke den svagaste skymt af förbindelse kunnat påvisas mellan
Nobiling och socialdemokratin.
Efter allt hvad man från andra håll vet om Nobiling synes denna
lika fåfänga som odugliga individ politiskt ha hört hemma bland de
nationalliberala socialistätarne. 1 Berlins partikretsar var han absolut
obekant, i Dresden hade han en gång uppträdt på ett möte och då
mot den socialdemokratiske talaren. Vissa yttranden från hans sjukläger
tyda på att han ansett kejsar Wilhelm allt för svag i sin omgifnings
händer och önskat kronprinsen på tronen. Men allt visar att han var i
själfmordsstämning samt funderade på att då »taga någon med sig», och
att den plötsliga lyktbarhet, som Hödel förvärfvat, steg honom åt
huf-vudet och utpekade hur han kunde sluta sitt förfelade lif med den största
knalleffekten.
Men att man af den svårt sårade attentats-mannen intet kunde få
veta och att icke det allra minsta spår ledde från Nobiling till
socialdemokratin generade.icke Bismarcks kreatur. Ännu samma natt
offentliggjordes genom Wolffs byrå följande telegram, som uttryckligen angafs
komma från vederbörande myndigheter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:51 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hbsda/2/0286.html
