Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturligtvis gingo de värsta gründer-firmorna i spetsen i detta
utsvält-ningskrig mot människor för att de vågade ha en öfvertygelse! Mot
denna skamlösa taktik anbefallde den socialdemokratiska pressen
arbe-tarne att begagna nödvämsrätten: skrif på hvad man begär, ni äro icke
moraliskt bundna af sådana med hungerpiskan aftvungna löften.
Kryperiets värsta uttryck voro dock de tallösa åtalen för
majestätsbrott. Det mest motbjudande angifven spred sig som en smitta genom
samhällets alla lager. 1 München angaf den berömde målaren Piloty en
af sina vänner, en 70-årig läkare, för ett yttrande, som denne fällt i ett
enskildt samtal om den sinnessjuke konungen af Bayern. Smittan trängde
in i familjerna; mannen var icke säker för sin hustru, fadern icke för sin
son. De föraktligaste indivjder använde hot om angifven för
majestätsbrott till utpressning. En omtyckt metod var att gå på arbetarmöten och
när man fick ordet utbringa ett lefve för kejsaren; den som då förblef
sittande eller behöll mössan på kunde vara viss om ett åtal. På samma
sätt gick man till väga där arbetare sutto samman i en offentlig lokal.
Det gick så långt att amerikanska sändebudet i Berlin fann sig böra
uppmana sina resande landsmän att i Tyskland undvika alla samtal i
politiska ämnen!
Och hvilka straff som ådömdes! Preussiske justitieministern Leonhardt
hade anbefallt sina allmänna åklagare de strängaste straffyrkanden, och
domstolarna följde lydigt vinken. Den beryktade »sjunde afdelningen»
i Berlin dömde på en enda dag, den 8 juni 1878, sju personer till
sam-manlagdt 22’/, års fängelse. En hustru i Braunschweig fick 1*/, år
därför att hon, då nyheten om attentatet kom, endast yttrat: »Nå, kejsaren
är åtminstone inte fattig, han kan låta vårda sig.» På en enda månad
ådömdes öfver 500 års strängt fängelse för detta slags »majestätsbrott».
Trots det brutala polisregementet, trots förföljelser af alla slag och
störtskurarna af smädelser och lögner upptog socialdemokratin oförskräckt
valkampen. »Ut med socialdemokratin ur riksdagen!» hade varit
fältropet från alla borgerliga partier, nästan högljuddast från de Richterska
»frisinnade». Men däraf blef intet. Nio manstark återvände fraktionen,
med tre preussiska och sex sachsiska mandat. Däremot lyckades
Bismarck utmärkt i sitt andra syfte, att göra de nation alliberala möra. De
miste ett 40-tal platser till högern, och resten hade ingen ryggrad mer.
Under svårare förhållanden än denna attentatsommar hade dock
aldrig den tyska socialdemokratin utkämpat en valstrid. Församlingsrätten
var för arbetarnes parti i stora delar af riket faktiskt upphäfd,
valuppropen konfiskerades under de ömkligaste förevändningar, tidningarna
råkade oupphörligt ut för beslag, hundratals af de mest energiska
partivännerna sutto i fängelse. Det var, skref »Vorwärts» med rätta, ingen
ärlig kamp med lika vapen; fienden pansrad från topp till tå, vårt parti
fjättradt till hand och fot. Också lade valledningen nu all vikt på att
samla krafterna till försvar af redan vunna positioner; blott 29 valkretsar
upptogos som »officiella». Arbetarnes hållning var för öfrigt lika besin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
