Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samvete — men förgäfves, alta riksdagens fraktioner mottogo hans
försäkringar med isande köld. Resultatet af debatten blef att skärpningarna
förkastades, men att lagen i sitt gamla skick antogs att gälla ännu i
två år.
Kort därpå dog den öfver 90-årige käjsar Wilhelm, och käjsar Fredrik
besteg tronen som en dödssjuk man. Fastän hans begåfning knappt
räckte högre än till den måttliga talangens, var han dock till en viss
grad modärnt anlagd. I sitt kröningsmanifest framställde han sig som
en fredens man, som skulle vara nöjd med eftermälet att ha varit till
nytta för folk och land. Men Bismarck var icke den, som hade lust
att vika undan ens för tillfället för en dödssjuk motståndare. Hans press
utöste sitt gift öfver käjsaren och hans gemål, »engelskan», på ett så
gement sätt att den kristligt-konservative prof. Geffcken i harm utbrast:
»har den mannen någon enda gång i sitt lif visat prof på ädelmod?»
Käjsar Fredrik var ingen vän af socialistlagen, men likafullt blef den
enda utrikespolitiska aktionen under hans regering att »Der
Sozialde-mokrat» drefs bort ur Schweiz. Bismarck och Puttkamer och deras
diplomatiska agenter förde ett så hotande språk mot den lilla fristaten,
att förbundsrådet i Bern lät skrämma sig och utvisade Bemstein, Motteler
och ett par till af tidningens personal från republikens område. Man
skyllde på att tidningens skrifsätt skulle varit ett missbruk af asylrätten,
men de utvisade kunde med all rätt i ett manifest framhålla att de aldrig
uppmanat till eller försvarat någon handling, som gick utom den
allmänna rättens område, endast gent emot den i Tyskland rådande
undantagslagen begagnat den i Schweiz för alla gällande yttrandefriheten. Det
verkliga skälet till de tyska maktägandes förbittring var att tidningen
afslöjat lockspion-systemet. Vida kretsar i Schweiz kände också sin
regerings undfallenhet som en nationell förödmjukelse och lämnade som
upprättelse medel till att tidningen skulle kunna fortsättas under samma
ledning som förut. Man föredrog emellertid att flytta den till London,
därifrån den oförändrad fortsatte sin kampanj i Tyskland. Puttkamers
dråpslag hade totalt misslyckats, och kort därpå fann käjsaren ett tillfälle
att ge den för honom alltid osympatiske polisministern hans afsked.
Bismarck blef orolig och aktade sig noga att göra sin fallne medhjälpares
sak till sin egen; men blott en vecka därefter befriade käjsar Fredriks
död honom från vidare bekymmer.
Socialdemokratin hade under de 99 dagarna bevarat en värdig
hållning, fjärran både från de liberalas krypen och reaktionens giftigheter.
Auer skref i »Berliner Volksblatt» den dödes eftermäle, med skyldigt
erkännande åt hans goda vilja, men på samma gång framhållande hvilka
trånga gränser denna under alla förhållanden måst röra sig inom. Om
»engelskan», som nu först var riktigt prisgifven åt Bismarckpressens
gemenheter, skref han de enkla orden: »En kvinna, som är trofast och
hängifven intill döden, förblir alltid en upphöjd anblick, vare sig den
möter oss i palatset eller i hyddan.» Proletariatet visade sig sålunda
Socialdemokratiens århundrade. II. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
