Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från de stora städernas
bottensats, liksom från landsbygdens
ännu absolut oförstående lager.
Polisen stod själfklart helt till
förfogande för att skydda denna
hopskrapade strejkbrytararmé,
och käjsar Wilhelm själf fann
lämpligt att ge uttryck åt sitt
erkännande och sin glädje öfver
redarnes »kraftiga motstånd».
De strejkandes antal var,
när det var som störst, c:a 18,000
man. Bidrag insändes från alla
länder, men naturligtvis
strömmade de rikligast från Tysklands
öfriga arbetare. Flerstädes, äfven
i Skandinavien, visade
hamnar-betame sin solidaritet genom att
neka att lossa fartyg från
Hamburg. Trots all hjälp var dock
öfvermakten för stor. De ca
17, mill. mark, som
strejkkommittén kunde utdela, räckte ej
mot de strejkbrytare, som
redarnes garantifond på 5 mill. bragte
samman. 1 jan. 1897 måste
striden slutas med arbetets
återupptagande.
I olikhet med
Londonstrej-ken blef alltså striden i
Hamburg ett nederlag. Men dess
resultater voro därför icke enbart
ogynnsamma. Striden drog massor af dittills neutrala in i
fackföreningsrörelsen; hamnarbetarförbundet växte från 4,000 till 16,000 medlemmar.
Betydelsen af planmässig internationell samverkan särskildt vid detta
slags strejker framträdde med slående klarhet. Det var en betecknande
episod från »socialreformens» land att Tom Mann, som reste från London
för att hålla möten f Hamburg och utveckla denna sida af saken,
ögonblickligen blef utvisad af polisen.
Efter strejkens slut låg hatet kvar och grodde mellan strejkbrytame
och de gamla arbetame. En strejkbrytare uppträdde -en dag så
öfver-modigt, att det blef slagsmål; säker på polisens hjälp sköt han af sin
revolver, hvilket naturligtvis ytterligare retade de andra. Polisen inskred,
men den upphetsade mängden lydde ej längre; det utspann sig en form-
FRIEDRICH NAUMANN.
1860 —
Studerade teologi, blef prästvigd 1886 och fick
anställning i Sachsen. Gick 1890 i den s. k.
»inre missionens» tjänst, men slöt sig kort därpå
till den kristligt-sociala riktningen, hvars ledande
man han snart blef. I talrika småskrifter sökte
han visa att kristendomen, sannt uppfattad, var
den enda rätta socialismen. Som redaktör för
»Die Hilfe» och som agitator har han verkat för
de national-sociala idéerna, men efter 1903 måst
erkänna att hans förhoppningar på en massrörelse
efter det programmet strandat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
