Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel Danielsson — folkledaren.
Skåne åt socialismen. — Hur Palm fann Danielsson. — Danielssons första intryck af Malmö. —
»Pontus Lurifax». — Åtalen komma. — Slag i slag. — Fömekelsekursen stiger. — »Till
världsalltets upphofsman.» — 18 månaders fängelse. — När frihetstimman slog. — Danielsson
mot anarkismen. — »Affallet.» — Danielssons död och begrafning. — Eftermälet.
»Liksom fordom en viking drog från norden sunnan för att vinna
ära och länder, så for Axel Danielsson sommaren 1887 ut på sitt lifs
stora vikingatåg, ut för att eröfra Skåne åt socialismen.
Han hade varit med här uppe i Stockholm under de första svåra dagarna,
en oppositionel konstnärs-bohémien, som kanske mera af ödets lyckliga
fogning än egen drift tvangs att odla de rika möjligheter han besatt för
att bli socialpolitisk agitator. Men när förhållandena här begynte
stadgas — efter dåtida anspråk — så blef stugan det sjudande
höfdinga-sinnet för trång, öfver Skåne hade de nya tankarna kommit hit upp,
öfver Skåne går förbindelsen med Europa; nu var linien afskuren, vårt
största industrilandskap åter insomnadt i kapitalismens vaggsång. Nej,
där kan vinnas nytt land, där kan brytas ny bygd, »söder om
Holave-den» — och Axel Danielsson reste dit med två tomma händer, men en
hjärna, som både hade vilja och förmåga att skaka om allt skenbart
so-lidt bestående, en stämma, som hördes öfver massorna och elektriserade
dem med den nya, ursprungliga kraftens nya språk, en penna, som kunde
bli efter behof både grof klubba och den elegantaste fäktareväija. Och
han gjorde sin eröfring, obygden blef bruten, landet blef vunnet och dess
till frihet väckta folk såg villigt i befriaren den med genialitetens rätt
bome härskaren — men så hård var ändå kampen, fast få förstodo det,
att han själf på samma gång bröts, och ju mera riket växte i fasthet och
makt, dess mindre kände sig härskaren kallad att tillträda sin en gång
drömda ledareställning.»
Så sl^réf vid Axel Danielssons död Hj. Branting i
»Socialdemokraten». Det må stå här som inledning till kapitlet om denne märklige mans
lifsgäming.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
