- Project Runeberg -  Socialdemokratiens århundrade / Band 2. Tyskland, Sverge, Danmark, Norge /
434

(1904-1906) [MARC] Author: Hjalmar Branting
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skades i högsta instans till 8 månader, och samma dag utslaget föll i
Högsta domstolen, den 2 augusti 1888, fick den ännu icke 25-årige
mannen börja aftjäna sitt fängelsestraff, som efter de öfriga domarnas
fastställande blef tillsammans 18 långa månader.

På vägen till fängelset blef Danielsson, jämte den polisman han
hade i sällskap, inbjuden till en gammal man, som mycket beundrade
honom. Den gamle bad D. komma in i ett annat rum och lämnade
honom här en plånbok, fylld af sedlar, samt visade på en bakdörr där
D. kunde komma ut och fly. Men den så hårdt dömde arbetarledaren
ville icke låta en’ feghet fläcka sitt namn och ej heller rörelsens — han
afslog skrattande, men bestämdt.

Danielsson skulle föras på de folktommaste gatorna till fängelset för
att ej väcka uppseende, men innan han kom fram till fängelseporten
hade han en folkskara efter sig på närmare 1,000 man. På
fängelsetrappan uttalade han rörd sitt tack för den vackra afskedshyllningen och
utbringade ett trefaldigt lefve för den hatade sak han arbetade för. »Lefve
den!»

Det kom tre taktfasta hurrarop från folkmassan, och så slötos
dörrarna om honom: Han hade börjat sin långa fängelsetid.. .

* *

*



För en så ung, kamplysten man som Danielsson måste det ha varit
en förfärande lott att i 18 långa månader vistas inom fängelsets murar.
Men om man också kan tänka sig att han den första tiden trampade sin
kretsgång i cellen som ett fångadt vilddjur i bur, så visade dock »Arbetet»
snart att den unge frihetskämpen icke tänkte låta sin fängelsetid gå
ofruktbar förbi. Från fängelset höll han en ständig »brandsyn» öfver
sam-hällsbristerna och öfver den borgerliga pressens utfall. Hans signatur
»Marat» blef fruktad och hatad, men också älskad, bakom det namnet
lät han sitt mördande skämt slå ned på orättvisan och det låga och
själfrättfärdiga. Det var alltså icke en hvilans tid för den unge fången
utan i stället en uppslitande tid, fylld af en daglig kamp mot öppna och
dolda fiender. Men inom arbetarlägret, där man nu saknade hans
eldande tal, hans hotfulla blickar och hans ljungande straffdomar, började
man här och där att så småningom falla tillbaka i likgiltighet.
Härföraren var borta, kommandoordet ryckte ej upp som förr, och trupperna
började bli slappa i takten. Där voro många krafter som på olika håll
verkade i hans ställe, men de räckte icke till att ersätta honom. Men
så långt det var någon möjlighet för Danielsson att hålla andarna vid
makt gjorde han det, och det lyckades honom verkligen att under det
17a år han omslöts af fängelsets kala väggar hålla kvar kraften i de
slag han utdelade mot det bestående och dess försvarare. Men denna
kamp var svårt uppslitande, och äfven om han i fängelset fick tillfälle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hbsda/2/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free