Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyser Danielssons förmåga att binda folk vid sin personlighet och fälla
sina motståndare på knä.
Danielsson var af en viss länsman åtalad för upproriskt tal å ett
folkmöte (i Sätofta).
>Han stod på den anklagades plats inför domare och nämnd, skrifver
vännen, och dryga eller stupida ögon glodde från tingssalens fyra hörn
på den fruktade demagogen. Vittnena voro hörda, några fjärdingskarlar
å ena sidan och å hr D:s en bekant yngre vetenskapsman och
undertecknad, och förhandlingarna voro till ända, då red. D. bad att få yttra
några ord med anledning af åtalet.
Det blef en domspredikan, sådan den väl ännu icke ljudit i en
svensk tingssal. Domaren lyfte till och från klubban för att låta den
afbrytande falla i bordet, men sänkte den åter i tystnad. Nämnden
skälfde som under gisselslag, och allm. åklagaren famlade mot
tings-bordet med ena handen, medan han med den andra torkade
svettdropparna från pannan. Ingen kom sig för att afbryta det ljungande talet,
som smattrade likt en hagelskur kring öronen. När tal. slöt och
hypno-tismen bröts, inträffade det oerhörda, att tingsmenigheten bröt ut i jubel.
Men man hämnades senare genom att döma D. till två månaders
fängelse (och visserligen för yttranden, som han aldrig fällt å berörda
folkmöte). Hofrätten undanröjde dock den skandalösa domen.»
’Men tiden tog ut sin rätt och den långa fängelsetiden hade kanske
för hastigt mognat den unge mannen. Han var i anda och sinne
fortfarande den samme som förr, den öfvertygelsetrogne socialdemokraten,
som inte ett ögonblick tviflade på målet, men han hade under ett och
ett halft år hunnit öfvertänka hvad han kanske icke gjort tillräckligt förut,
att det himlastormande väckelsearbetet hade sin tid, men att det
planmässiga arbetet för samlandet af krafterna till gemensam, systematisk
sträfvan för en bättre tillvaro åt en betryckt arbetarklass också måste ha
sin tid. Agitatorn skulle finnas där, men också organisatören och ledaren.
Den slagfärdige debaitören behöfdes väl, men också den utredande
föreläsaren, klubban som slog kräfdes mången gång, men också floretten
som parerade. Han måste i sig förena allt till en kraft, som var
öfver-mänsklig och som äfven så småningom bröt honom.
Den forne revolutionären blef skeptiker och han kom till slut att
»känna sig delvis främmande inför de makter han själf manat fram».
Då partiets konstituerande kongress hölls i april 1889 var Danielsson
icke med. Han satt då i fängelset och uttryckte nog sina dubier om nyttan
för arbetarne att skapa ett parti med öfverstyrelse och underorganisationer,
men han gjorde icke något för att hindra denna helt naturliga
utvecklingsgång. Vid kongressen i Norrköping var han dock med, och då tog
han upp sin glänsande fäjd mot de korttänkta anarkistiska våldslärorna,
som gripit omkring sig i vida lager inom partiet. När ställningen såg
nästan hopplös ut för dem, som på den parlamentariska vägen ville skapa
arbetarklassens frigörelse, så kom Danielsson till räddning. Trots genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
