Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammaren genom en författningsrevision reducerades till en riktigare
och anspråkslösare ställning i statslifvet.
Den extra partikongressen hölls för lyckta dörrar i Folkets hus i
Stockholm och var besökt af 160 ombud. Hela landet väntade med
spändt intresse på hvad denna enastående urtima församling skulle
komma att besluta. Efter tre dagars debatter hade kongressen enats att
formulera sin ståndpunkt i ett manifest. Däri anbefalldes fortsatt
rustning för storstrejken, allt tätare massdemonstrationer, först hvarje
söndag från och med 20 april ända till den tidpunkt då
konstitutionsutskottets betänkande blefve kändt, sedan om möjligt hvarje afton; och när
riksdagen började behandla rösträttsfrågan skulle dessa demonstrationer,
för den tid behandlingen pågick, på alla platser där sådant vore
möjligt och där detta kunde verka på samhället som påtryckningsåtgärd,
utvidgas till arbetsnedläggelse.
För att sätta detta beslut i verkställighet valdes ett »arbetarpartiets
verkställande utskott» (»storstrejksutskottet»), bestående af partistyrelsens
verkställande utskotts 7 medlemmar och 5 af kongressen valda
ledamöter.
Ännu samma dag detta manifest blef utfärdadt, just som den extra
partikongressen åtskildes, hölls ett möte med Stockholms arbetare vid
Lill-Jans. Redan här visade det sig att kongressens beslut var ett
full-lödigt uttryck för folkstämningen, och att arbetarna med glädje gingo
att utföra det. Ett förspel till de egentliga demonstrationerna kom också
redan denna dag, den 13 april, då folket i ett tämligen irreguliärt
demonstrationståg marscherade från Lill-Jans genom hufvudstadens
centralare delar till Folkets hus.
Men söndagen därpå, den 20 april, blef den minnesvärda
inledningen till demonstrationsveckorna.
1 Stockholm blef denna inledning en blodig kravall, icke beroende
på någon arbetarnas våldslusta, utan på ordningsmaktens godtyckliga och
hufvudlösa försök att med våld hindra en fredlig gatudemonstration.
På order från öfverståthållaren Dickson möttes folkskarorna, då de i
tiotusental kommo fredligt tågande genom gatorna, plötsligt och utan några
föregående upplysningar af brutal chock från ridande polis, af dragna
sablar från den öfriga uniformerade polisen samt af grofva knölpåkar
från den detektiva polisen med dess chef stadsfiskal Stendahl i spetsen.
Polisledningen i hufvudstaden inristade denna dag ett blodigt kapitel i
sin ej allt för ljusa historia.
Vid Lill-Jans hade samlats väl öfver 20,000 människor, hvilka under
den bästa stämning hörde talarna mana till kraftig, men lugn och värdig
uppryckning kring den allmänna rösträtten. Så upplöstes mötet, och
människoströmmen vältrade in mot staden. Under afsjungande af
»Arbetets söner» tågade de demonstrerande fram, och polisen nöjde sig till
en början med att dela och leda folkströmmarna å anvisade gator. Icke
en hand höjdes till hotelse mot ordningsmakten, icke ett utmanande ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
