Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regemente högg in på demonstranterna. Men annars försiggingo
demonstrationerna öfverallt i landet lugnt och fredligt.
Hvarje söndag samlades allt större och större skaror till
demonstra-tionsplatserna, och med spänd otålighet väntade man den dag då
konstitutionsutskottets förslag skulle föreligga. Den 5 maj kom det till folkets
kännedom och karakteriserades genast som ett gyckel med folkkrafvet.
Så togs rösträttsfrågan till behandling i riksdagen, och till Sverges
arbetande folk utgingo dessförinnan partiledningens manifest, manande
till verksamt deltagande i den arbetsnedläggelse som anbefallts.
Den 15 maj började debatten i kamrarna och samma dag började
arbetsnedläggelsen, hvilken redan från början tog ett omfång, som
verkade öfverväldigande. Dagen därpå kunde antalet strejkande redan
uppskattas till 116,000, och flera kommo oupphörligt till.
Den stora arbetshvilan var börjad, den första politiska
arbetsnedläggelsen i Sverge igångsatt.
I Stockholm befann sig knutpunkten för det hela. Där arbetade
riksdagen under högtryck, och där delade arbetarpartiets verkställande
utskott ut sina order. Telegram från alla trakter inberättade oaflåtligt
till utskottet och till Branting i riksdagen antalet af dem, som nedlagt
arbetet. Där var en grupp grufarbetare vid ett öde gruffält, som sändt
in sin hälsning och rapport om deltagande i strejken, där kom från
städerna en ständig ström af rapporter, och där kommo äfven från en del
af de stora bruken liknande meddelanden.
Hufvudstaden hade inga tidningar. Typografiska föreningen hade
på morgonen kl. */2 6 haft ett möte, besökt af omkring 1,300
medlemmar, och med 890 röster mot 323 beslöt föreningen deltaga i
storstrejken. Den enda ersättningen för tidningar var några korta
»meddelanden» från utskottet, små tryckta lappar, innehållande sammandrag af de
från landets olika delar inkomna rapporterna om anslutningen till
strejken. Af öfrigt tryck medgafs endast det riksdagstryck, som rörde själfva
rösträttsfrågan. De försök, som från några håll gjordes att åstadkomma
hektograferade eller af strejkbrytande kontorsfolk satta och tryckta
tidningar, utföllo mycket dåligt. Däremot såg man de sista strejkdagama
talrika landsortstidningar i hufvudstaden.
Omkring riksdagshuset och hela Riddarholmen voro anbringade
poliskedjor för att hindra folket från att störa förhandlingarna. På
gatorna vandrade oupphörligt väldiga folkmassor fram och åter.
Spårvägs-trafiken var naturligtvis inställd, och äfven all annan körtrafik. Med
passagekort från utskottet måste begrafningskuskarna förses, och så
äfven den kusk, som skulle i hyrvagn föra den kroppsligt så sjuke,
men andligt ännu så spänstige Adolf Hedin till och från riksdagen.
Stockholms garnison stod i beredskap att gå till anfall i händelse
lugnet skulle störas, och för samma ändamål voro äfven inkallade några
landsortsregementen, som voro lägrade strax utanför staden. Men allt
gick lugnt och stilla. Staden var tyst. Inga spårvagnar pinglade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
