- Project Runeberg -  Socialdemokratiens århundrade / Band 2. Tyskland, Sverge, Danmark, Norge /
538

(1904-1906) [MARC] Author: Hjalmar Branting
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om polisens myndighet, samt för religionsbrott» hållas till straff arbete \
resp. 6, 5 och 4 år. Höjesteret stadfäste dessa barbariska domar, blott
med någon afkortning i strafftiden. Justitiedepartementet ombestyrde
själft, till försvar för domen, utgifvandet af en del »fakta», på hvilka
den stöddes; det är uttalanden, hvilka i våra dagar ingen människa
skulle finna på att betrakta som straffvärdt samhällsvådliga. Men blott
ar-betarne förstodo då att här förelåg en upprörande klassdom, att makten
tronade i rättens ställe. Den frisinnade bourgeoisin höll sig ganska
tyst. Först i våra dagar har Georg Brändes skrifvit bl. a.:

»Det gör ett eget intryck att möta bland de yttranden, till hvilka Louis Pio gjort sig
skyldig, tryckt med väldiga fetstilar denna skändliga sats: ’Alla måste vi göra oss förtrogna
med den tanken, att om regeringen skulle göra uppror och söka missbruka den makt, som
folket gifvit den, så är det hvarje arbetares plikt att resa sig och visa regeringen tillbaka inom
lagens gränser7. Han som misstänkte ministrame för slikt fick 5 års straffarbete; de ministrar
som gjorde det blefvo riddare af Elefanterorden».

I augusti 1873 fördes fångarne ut till Vridslöselille, sedan deras
ansökan om att få straffet ändradt till fängelse afslagits. På denna
straffarbetsanstalt behandlades de snarare hårdare än de förbrytare, som i
öfrigt befolkade densamma. Håret klipptes, de ifördes anstaltens gråa
dräkt och gråa mössa med vidhängande mask. Brix sattes till arbete
med borstbindning, Geleff med korkskäming och Pio blef skrifvare,
därför att händelsevis en plats där var ledig. Först efter stora svårigheter
fick han samma rätt att få en del böcker som hans föregångare i cellen
haft — en person, som dömts för fosterfördrifning. Fullständig
ensamhet, utan sysselsättning under fritiden; mask för ansiktet vid
vandringarna i den ensamma cellgården, som i storlek och utseende liknade
en björnbur; maten räckt in genom en lucka i celldörren, utan att mera
än vaktarens händer syntes; mördande enformigt, andelöst arbete — det
var de ständiga ingredienserna i den långa dagen från 8/i5 på
morgonen till V*9 på kvällen. Och så tillbragtes alla dagar under de 20
månader, som de tre fångarna fingo försmäkta på Vridslöselille.

Geleffs robusta natur stod bäst emot tortyren. Brix, som var klen,
fick sin hälsa ytterligare förstörd, och Pio blef sjuk och miste tänder
af den diet af torrt bröd och svagdricka, som var det enda han
någorlunda tålde vid.

•* *

*



Ledarnes inspärrning var naturligtvis ett hårdt slag för den unga och
ännu stapplande rörelsen. Med stora svårigheter höll boktryckaren
Hen-riksen tidningen gående. En del hemliga medarbetare fick nog
»Socialisten», af ungefär samma skäl som »Fäderneslandet» på sin tid i
Stockholm, men de kunde ju ej göra den till ett arbetames organ. Würtz
efterträdde Pio både i » Internation alen» och i tidningen, ej utan talang
i en svår situation. Man höll den första grundlagsfesten 5 juni 1873, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:18:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hbsda/2/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free