Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Crone förbjöd att utveckla den röda fanan, hvars inskrift »Frihet,
Jämlikhet, Broderskap» han ansåg vara »ett hot» mot samhället. Rimestad
och hans arbetareförening firade under stor anslutning dagen i närheten
med tal för »gud, kung och fosterland».
Vid folketingsvalen hösten 1873 uppställdes Pio och Geleff i femte
och första Köpenhamnskretsame. På mötena funnos nog sympatier för
Pios insända programtal, men själfklart blefvo röstetalen försvinnande
små. Pio fick 199 röster, Geleff 26. De nationalliberale behärskade
ännu Köpenhamn, men ute i landet fick vänstern flertal och böljade
sin kamp för grundlagen mot godsägartingets öfvermakt.
Socialdemokratin ställde sig genast i den punkten afgjordt på vänsterns sida, och
så lades tidigt grunden till kommande tiders samarbete.
I augusti 1873 upplöstes »Internationalen» på order från
justitieministern. Detta slag blef dock i verkligheten en fördel. De gamla
fackliga »sektionerna» kunde nu utveckla sig friare och bli själfständiga
fackföreningar. Dessa sköto nu relativt god iart, och man insåg, lärd
af nederlagen, nödvändigheten af en krigskassa för strejkerna, hvilka
voro talrika under nu rådande goda tider. Äfven ett antal
produktionsför-eningar upprättades i skilda fack, under intryck af de Lassalleanska
teorierna, men de flesta gingo snart under igen. Ansträngningarna för
att hålla dem uppe voro dock icke förgäfves så till vida som de gåfvo
icke få framtida ledare deras första praktiska skolning.
Med den politiska rörelsen såg det sämre ut. Ett protestmöte i nov.
1873 mot domen öfver de tre förbjöds och sprängdes af polisen, och den
energiske snickaren Sophus Pihl, som inbjudit därtill i egenskap af ordf.
för den nya politiska organisation man bildat, fick ett halft års
rannsakningshäkte. Flera redaktörer aflöste hvarandra, tills »Socialisten» den
9 maj 1874, sedan dess förste förläggare gjort konkurs, slöt sin tillvaro
under stadsauktionistens klubba, där hälften i tidningen inropades för
— 30 kr. Fackföreningarna fortsatte den nu själfva från 10 maj under
namn af »Social-Demokraten», med Mundberg som förste redaktör.
Ändtligen slog för de fängslade frihetens timma. På kungens
födelsedag i april 1875 »benådades» de och mottogos af sina trogna med
hänförelse och jubel. Efter någon tids rekreation öfvertog Pio i juli
åter tidningens ledning. Han skötte den med glöd och talang, drog
klarare gränslinier mot vänstern som storböndernas parti, medan
socialdemokratin var landtarbetarnes och torparnes, och partiet gick tydligen
åter framåt. Vid folketingsvalet i april 1876 fick Pio i femte kretsen
nära tusen röster, en tredjedel af de afgifna. Grundlagsfesten samma
år räknade 61 fanor i socialdemokraternas tåg. Ännu mera fäste sig
dock nyfikenheten vid att i spetsen för »Den fria kvinnoföreningen» gick
den svenska baronessan Jacquette Liljencrantz, som efter att ha i
broschyrer brännmärkt en norsk student som sin »förförare» nu kommit till
Köpenhamn för att uppsöka den nye Messias Louis Pio.
Dagen efteråt Öppnades den första partikongressen på »Gimle», be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
