Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad för slags domar Pio å andra sidan kunde vänta ifrån de
maktägande visade förföljelsen mot partiets skämttidning »Ravnen» (Korpen).
Denna hade samma år börjat utgifvas af Harald Brix, redan en dödssjuk
man, men med hvass tunga och penna, och som där förde en
skoningslös kampanj mot särskildt polisdirektör Crone. Resultatet blef ett regn
af åtal, och i september häktades Brix på sin redaktion, satt ett halft år i
rannsakningsfängelse och dömdes så till 4 års straffarbete, förutom ett
par års fängelse på grund af åtal från enskilda personer, mest polismän.
Kusinens öde var icke uppmuntrande för Pio, och härtill kom
ekonomiska svårigheter, hvilka mycket ökats genom att han på egen
kredit köpt ett tryckeri för tidningen. Samtidigt planlades från några håll
en massutvandring till ett danskt nybygge i Texas, hvilket Pios lifliga
fantasi antog skulle kunna bli en socialistisk mönsterkoloni. Här fanns
en anknytning för regeringens önskan att om möjligt få den fruktade
socialistledaren bort, nu när Estrup just förberedde det provisorium, mot
hvilket Pio mycket öppet hotat med väpnad resning. Som mellanman
tjänstgjorde polisinspektör Hertz, å hvilkens vägnar lär väl aldrig bli
fullt utredt. 1 början af mars 1877 ägde förhandlingarna rum. Geleff
invigdes i saken och gick med på att också resa, när det framhölls för
honom hvilken krach som måste följa af Pios försvinnande.
Den 23 mars 1877 reste Pio och Geleff på olika vägar till England,
där de träffades och fortsatte till Amerika. Geleff hade fått 1,500 kr.,
Pio hade i Köpenhamn lyft 5,000 och erhöll i Newyork ytterligare
lika mycket, hvadan Geleff ansåg sig bedragen och skildes från
honom som fiende. Pio gaf sig däremot ut till kolonien i Kansas,
hvilken själf klart nästan genast visade sig fullständigt förfelad;
ingenting var som det hade utmålats. Men där satte Pio till det mesta af
sina pengar. Polismutorna medförde ingen välsignelse.
Han fick nu föra i Chicago en hård och växlande kamp för
tillvaron, som sättare, journalist, redaktör, läroboksförfattare, agent, och fick
en tid en plats som tullassistent. Från en resa i Florida 1894 kom han
. sjuk hem till Chicago, där hans hustru hade musikinstitut. Den 8 juli
dog han. En underlig ödets nyck har fört hans dotter tillbaka till
Danmark som »länsgrefvinna» till ett af landets rikaste gods.
Geleff lär lefva än som egendomsagent i Pueblo i Colorado.
När danska arbetare, skrifver C. E. Jensen, nu tänka tillbaka på
Louis Pios saga, så är det utan bitterhet mot en man, som sårade sig
själf hårdast. Louis Pio hade sin historiska mission att fylla. Han kom
i rätta ögonblicket som den man förhållandena kräfde, som den
hvilken utslungade den tändande gnistan. Med sin personlighets makt
eldade han ett förslöadt proletariat och reste Danmarks
socialdemokratiska folkrörelse. Att han föll ihop och svek, följde af förhållanden, öfver
hvilka han kanske icke själf var herre. Det låter sig förklaras — om
än icke försvaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
