Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillstånd. Och det började rägna åial, särskildt för majestätsbrott. En
högskoleföreståndare på Jylland häktades emedan han på en auktion
köpt en litografi af kungafamiljen för bara 10 öre — ingen annan ville ens
ge så mycket. Hörup dömdes till 6 månaders fängelse för en insinuant
»breflåda» i »Politiken», där han ytterst indirekt, men dock begripligt,
naglat fast det tarfliga i att den oansvarige kungen i ett tal behagat
beskylla oppositionens ledare att blott för egen fördels skull föra sin kamp.
Och Chr. Berg, som i juni 1885 på ett folkmöte i Holstebro vägrat att
tala, med mindre polismästaren gick ned från talarstolen, hvilket hade
till följd att två af de närvarande förde ned denne, dömdes härför jämte
de två andra »förbrytarne» till 6 månaders fängelse på vanlig fångkost.
De tre firades efter utståndet straff som nationalhjältar.
Statskuppens verkningar framträdde för öfrigt icke minst i ett
ekonomiskt krig mellan höger och vänster i hela landet, som mäktigt
bidrog till att småfolket tog sin ekonomi i egna händer och särskildt gaf
fart åt andelsmejeriema på landsbygden. I Köpenhamn kastade sig
högern, med den nya rabiata »Avisens» redaktör Frederik Hansen i
spetsen, med raseri öfver fackföreningarna. Dess medlemmar skulle
bojkottas ut och i stället pressas in i högerns strejkbrytarförening
»Ar-bejdemes Vaem».
En strejk hos en järnfirma Eichhoff för att uppnå 27 öres
minimilön besvarades den 24 juli med en lockout från fabrikantföreningen mot
800 smeder och maskinarbetare. Härmed inleddes den största fackliga
kamp man dittills sett i Danmark. Till en början gick det godt att få
in de 15,000 kr. de utkastade behöfde hvarje vecka, men strejkbrytare
kommo i stora skaror, och den angripna fackföreningens ledare, Hurop,
fann nödigt att vädja äfven till vänstern om hjälp. Denna gafs
beredvilligt, då man med fog såg lockouten som ett led i högerns provisorie
politik; många bönder sände lifsmedel och kläder eller togo de
utestängdas barn ut till sig på landet. Äfven till Stockholm reste Hurop för att
skaffa hjälp och häjda strejkbrytarvärfningen, ett besök hvars betydelse
för den svenska rörelsen redan framhållits. (Se Soc. Årh. del II, sid.
414). Flera underhandlingsförsök misslyckades, men i oktober, då
bidragen började starkt tunna af, kom man till en uppgörelse mellan
Hurop och fabrikantföreningens ordf. Hdttemeier om frihet för bägge
parter att på hvar fabrik göra upp. Men högerpolitiken sprängde åter
denna förlikning; »Avisen* lofvade att arbetarne inom få veckor skulle
vara fullständigt besegrade. Fackföreningarna måste åter upptaga
striden, med nedsatt understöd, men utan att fälla modet, och den 15 nov.
slöts freden på vilkor af några löneförbättringar, men framför allt att
fabrikantföreningen fullt ut erkände arbetarnes föreningsrätt. Den stora
striden var genomkämpad — omkring 250,000 kr. hade den kostat, och
det kraf, för hvilket den inleddes, var icke vunnet, men trots allt gick
arbetarerörelsen moraliskt styrkt ur kampen, och den hade segerrikt
slagit tillbaka fienden, som velat helt förgöra densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
