Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kantskap med Engels, Bebel och andra den
internationella socialismens stormän. De
kände föga de danska förhållandena och
funno den danska socialismen allt för
» instängd >, hvadan de sökte föra in frisk
luft från Europa genom en liten ny
tidning, »Arbejderen», som skulle förkunna
den äkta, »revolutionära» socialismen i
motsats tlil den »reformsökande»
partitidningen. Allianspolitiken, som dock just
denna tid krympt ihop till ett minimum,
var i första rummet angreppspunkten, men
man gick snart längre, och en del af
»Ar-bejderens» medarbetare — dock icke alla—
vände sig mot hvarje positivt
riksdagsar-bete, hvarifrån steget icke var långt till att
angripa parlamentarismen öfver hufvud.
nicolaj peterskn. Partistyrelsen beskylldes för att ha »sofvit»,
4 och angreppen blefvo allt mer personliga.
Det hette t. ex. i en artikel att de gamla ledarne »förstått att dölja
socialismens kärna» och att de ville, genom att stå väl med mellanpartierna,
hålla sig kvar och sålunda få både äran och fördelen.
Så oförsvarligt detta angrepp än var, skall dock en svensk läsare
finna det ganska mildt och tamt i jämförelse med hväd som hos oss
förekommit, liksom också »Arbejderen» icke tillnärmelsevis gick så långt från
den parlamentariska socialismens grundåskådning som våra ungsocialister;
tvärtom förklarade den sig energiskt för politisk aktion med valsedeln som
vapen. Icke förty fann Hovedbestyrelsen samarbete med personer, som
så gjorde dess ärliga vilja misstänkt, omöjligt. De uppfordrades att
återkalla de anförda orden, men vägrade. Ett partimöte ställde sig på
Hovedbestyrelsens sida, förslag väcktes att utesluta »Atbejderens» 7
redaktionsmedlemmar, och detta godkändes genom allmän omröstning
i partiföreningarna med 2,643 röster mot 391.
Detta var den ryktbara »exklusionen» i Danmark 1889. Den blef på
sin tid mycket omildt bedömd i den svenska partipressen, särskildt af Axel
Danielsson; det dröjde dock ej ens ett år förr än äfven han fick en helt
annan och riktigare syn på det danska partiets taktik och dess naturliga
förutsättningar. På den skandinaviska kongressen i Kristiania år 1890
slöt han icke blott fred och vänskap med de danska ledarne, särskildt
J. Jensen, utan förklarade offentligt den danska rörelsen böra vara mönstret
för den svenska att följa. »Arbejderen» fortsatte en tid, men med ringa
inflytande, tills Nic. Petersen dömdes till 1 års straffarbete för en artikel,
som hettes afse att »omstörta den bestående statsförfattningen». Denna
skamliga dom väckte mycken harm äfven i partikretsar, men exklusionen
stod fast, i all synnerhet som gruppen och dess tidning mer och mer styrde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
