Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man afsett. Högern själf började känna det olidligt att regera till
namnet, medan demokratin behärskade den allmänna meningen.
Till 1901 års val förnyades än en gång uppgörelsen om valförbund
mellan J. C. Christensen och P. Knudsen, ehuru Alberti absolut afrådde
detta och å andra sidan äfven inom socialdemokratin röster höjdes för att
öka antalet egna kandidater ännu mera än de 6 man enats om. I
Köpenhamn stod däremot valkartellen från 1895 utan vidare fast, då Hörup
som grund för samarbetet pekade icke blott på att parlamentarismen
måste genomföras, utan äfven på gemensam front mot militarism och
klerikalism. Valstriden fördes under en stigande entusiastisk stämning.
I Lörups ridhus talade aftonen före valet J. Jensen och Hörup
tillsammans, Jeppe Aakjaer och Anton Melbye hade skrifvit valsånger, och
man firade hundraårsdagen af »slaget på redden» mot engelsmännen
genom att med den sistnämnde sjunga:
Stolte Kobenhavn!
Bliv av Navn og Gavn
fra i Dag nu ret for Alvor Folkets Kebenhavn!
Valet den 3 april 1901 gaf demokratin 15 platser bland
Köpenhamns 16. Socialdemokraterna mönstrade i 30 kretsar 43,000 röster och
fingo 14 af de sina valda, bland dem Martin Olsen i Köpenhamns 8:de.
Vänstern gick fram från 64 till 76 man. Högern krympte däremot ned
till 8 platser i folketinget och de moderata till 16.
Härmed var slaget ändtligen vunnet. Det fanns intet val; högern
måste vika platsen för en ren vänsterministär, stödd på folketingets
flertal. Parlamentarismen hade segrat. Den 23 juli 1901 bildade prof.
Deuntzer den första danska vänsterregeringen, där Hörup-gruppen fick
två platser (Hörup och C. Hage), det forna Berg-partiet också två (J. C.
Christensen och Enevold Sörensen) och högerflygeln likaså (Alberti och
bonden Ole Hansen). Militärministrar blefvo två fackmän: Öfverste
Mad-sen och amiral Jöhnke.
Samma dag höll socialdemokratin sin 9:de“ kongress, med ombud
från 114 politiska föreningar på 27,000 medlemmar. Kongressen hälsade
i ett manifest vänsterregeringen välkommen som uttiyck för flertalets
rätt att styra, kräfde den allmänna rösträttens fulla genomförande
särskildt i kommunerna, sociala reformer och kamp mot militarismen.
Hvarje regering, som icke följer dessa allmän-demokratiska grundsatser,
måste bekämpas, förklarade kongressen. »Vi ämna icke dyrka de gamla
gudarna under nya namn», sade P. Knudsen.
Kampen för flertalets rätt var slut, nu började kampen om flertalet
Bondeklassen var med Ole Hansen erkänd som medregerande —
arbetarklassens emancipation återstod ännu att genomföra. Som en mönstring
på vägen dit hölls i aug. 1901 den 6:te skandinaviska
arbetarekongressen i Köpenhamn, där 215,000 organiserade arbetare voro företrädda, och
där äfven infunnit sig Drockila från Finland, Legien från Tyskland, Mit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
