Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Reskamraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in, och reskamraten följde efter, ty ingen kunde se honom,
efter som han var osynlig. De gingo genom en stor, lång
gång, der väggarna gnistrade helt underligt: det var mer
än tusen glödande spindlar, som sprungo upp och ned för
väggen och blänkte som eld. Nu kommo de in i en stor sal, bygd
af guld och silfver; blommor, stora som solrosor, röda och
blå, lyste på väggarna; men ingen kunde plocka de
blommorna, ty stjelkarna voro vedervärdiga, giftiga ormar, och
blommorna voro eld, som stod ut ur munnen på dem. Hela taket
var besatt med tindrande lysmaskar och himmelsblå flädermöss,
som flaxade med de tunna vingarna; det såg helt underligt
ut. Midt på golfvet stod en tron, uppburen af fyra
hästbenrangel, som hade seltyg af de röda eldspindlarna; sjelfva
tronen var af mjölkhvitt glas, och sittdynorna voro små svarta
möss, som beto hvarandra i svansen. Öfver tronen var ett
tak af rosenröd spindelväf, besatt med de täckaste små gröna
flugor, som lyste likt ädelstenar. Midt på tronen satt ett
gammalt troll, med krona på det vederstyggliga hufvudet och en
spira i handen. Det kysste prinsessan på pannan, lät henne
sitta ned vid sin sida på den dyrbara tronen, och nu började
musiken. Stora, svarta gräshoppor spelade på mungiga, och
ugglan slog sig sjelf på magen, efter som hon icke hade
någon trumma. Det var en löjlig konsert. Små, små tomtar
med en lyktgubbe på mössan dansade i ring i salen. Ingen
kunde se reskamraten, som hade stält sig strax bakom tronen
och hörde och såg allting. Hoffolket, som nu också kom in,
var så fint och förnämt; men den, som riktigt kunde se,
märkte nog, huru det var fatt med det. Det var
ingenting annat än qvastkäppar med kålhufvuden på, som trollet
hade hexat lif uti och gifvit de broderade kläderna. Men
det kunde ju också göra det samma, ty de begagnades endast
till att ståta med.
Sedan det dansats en stund, talade prinsessan om för
trollet, att hon hade fått en ny friare, och frågade derför, hvad
hon skulle hitta på att fråga honom om den följande
morgonen, då han komme upp på slottet.
— Jo, hör nu, sade trollet, jag skall säga dig något. Du
skall taga någonting mycket lätt, ty då hittar han alls inte
på det. Tänk på din ena sko! Det gissar han inte. Låt
sedan hugga hufvudet af honom; men glöm inte att, när du i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
