Sagor och berättelser / Del 1 / 64 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Reskamraten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

doppa henne tre gånger, sedan han först kastat fjädrarna och
dropparna deruti; ty då skulle hon blifva fri från sin
förtrollning och komma att så innerligt hålla af honom.

Men prinsessan satt lik en stenbild.

Johannes gjorde allt, hvad reskamraten hade rådt honom till;
prinsessan skrek helt högt, då han doppade henne ned under
vattnet, och sprattlade under hans händer som en stor
kolsvart svan med gnistrande ögon. Då hon andra gången kom
upp öfver vattnet, var svanen hvit, så när som på en enda
svart ring, som han hade om halsen. Johannes bad fromt till
Gud och lät vattnet tredje gången skölja öfver fågeln, och i
samma ögonblick förvandlades den till den vackraste prinsessa.
Hon var nu ännu skönare än förr och tackade Johannes med
tårar i sina vackra ögon för att han hade brutit hennes
förtrollning.

Den följande morgonen kom gamle kungen med hela sin
hofstat, och det blef ett gratulerande till ända långt fram på
dagen; slutligen kom äfven reskamraten, och han hade sin
käpp i handen och sin ränsel på ryggen. Johannes kysste
honom flere gånger och sade, att han ej finge resa bort: han
skulle stanna hos honom, emedan han var upphofvet till hela
hans lycka. Men reskamraten skakade på hufvudet och sade
så mildt och vänligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>