Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den lilla sjöjungfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djerfvaste af dem alla och sam derför uppför en bred flod,
som föll ut i hafvet. Vackra gröna kullar med vinrankor såg
hon, slott och gårdar tittade fram mellan präktiga skogar; hon
hörde, huru alla fåglarna sjöngo, och solen sken så varmt, att
hon ofta måste dyka ned under vattnet för att svalka sitt
brännande ansigte. I en liten vik träffade hon en hel skara
små menniskobarn, som gingo alldeles nakna och plaskade i
vattnet; hon ville leka med dem, men de sprungo förskräckta
sin väg, och så kom ett litet svart djur — det var en hund,
men hon hade aldrig förr sett någon sådan — som skälde så
förskräckligt på henne, att hon blef helt rädd och begaf sig
tillbaka ut i öppna sjön; men hon kunde sedan aldrig glömma
de präktiga skogarna, de gröna kullarna och de vackra barnen,
som kunde simma på vattnet, ehuru de icke hade någon
fiskstjert.
Den fjerde systern var icke så dristig, utan stannade midt
ute på det vilda hafvet, och hon berättade, att detta just var det
vackraste; man såg på så många mils afstånd rundt omkring
sig, och himmeln der ofvan stod som en stor glaskupa. Skepp
hade hon sett, men långt borta, och de sågo ut som fiskmåsar;
de muntra delfinerna hade slagit kullerbyttor, och de stora
hvalfiskarna hade sprutat vatten ur sina näsborrar, så att det
rundt omkring hade sett ut som hundratals vattenkonster.
Nu kom turen till den femte systern; hennes födelsedag
inträffade på vintern, och derför såg hon, hvad de andra icke
hade sett den första gången. Sjön tog sig alldeles grön ut,
och rundt omkring summo stora isberg, och hvart och ett af
dem såg ut som en perla, sade hon, och var likväl vida större
än de kyrktorn, menniskorna bygde. De visade sig i de
sällsammaste gestalter och glittrade som diamanter. Hon hade
satt sig på ett af de största, och alla seglarna kryssade
förskräckta undan ifrån platsen, der hon satt och lät blåsten leka
med det långa håret; men fram på aftonen blef himmeln höljd
af moln, och det blixtrade och åskade, medan den svarta sjön
lyfte de stora isblocken högt upp, så att de glänste vid de
starka blixtarna. På alla fartygen refvade man seglen, och
der rådde ångest och bäfvan; men hon satt lugn på sitt
simmande isberg och såg den blå blixtstrålen slå i zigzag ned i
den blänkande sjön.
Första gången någon af systrarna kom upp öfver vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
