Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den lilla sjöjungfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så klart och vackert, luften var mild och frisk och hafvet
alldeles lugnt och stilla. Der låg ett stort skepp med tre
master; blott ett enda segel var uppe, ty icke en
vindfläkt rörde sig, och rundt omkring i tågverket och på rårna
sutto matroser. Der var musik och sång, och allt efter som
aftonen blef mörkare, tändes hundratals färgade lyktor; det
såg ut, som om alla nationers flaggor svajat i luften. Den
lilla sjöjungfrun sam rakt fram till kajutsfönstret, och hvar
gång vågen lyfte upp henne, kunde hon se in genom de
spegelklara rutorna, der så många fint klädda menniskor stodo,
men den vackraste var ändå den unge prinsen med de stora,
svarta ögonen; han var säkert icke stort mer än sexton år;
det var hans födelsedag, och derför egde all denna ståten rum.
Matroserne dansade på däcket, och då den unge prinsen trädde
ut, stego öfver hundra raketer upp i luften; de lyste som
klara dagen, så att den lilla sjöjungfrun blef helt förskräckt
och dykte ned under vattnet; men snart stack hon åter upp
hufvudet, och då var det, som om alla himmelns stjernor fallit
ned till henne. Aldrig förr hade hon sett sådana eldkonster.
Stora solar snurrade rundt omkring, präktiga eldfiskar svängde
sig i den blå luften, och allt återspeglades af den klara, stilla
sjön. På sjelfva skeppet var det så ljust, att man kunde se
ej blott menniskorna, utan äfven hvart enda litet tåg. Ack,
hvad den unge prinsen var vacker, och han tryckte folkets
händer och skrattade och log, medan musiken klingade i den
sköna natten.
Det blef sent, men den lilla sjöjungfrun kunde icke vända
sina ögon bort ifrån skeppet och från den vackre prinsen. De
färgade lyktorna släcktes, raketerna stego icke vidare upp i
luften, och inga flere kanonskott ljödo; men djupt nere i
hafvet sorlade och brusade det; hon satt emellertid på vattnet
och gungade upp och ned, så att hon kunde se in i kajutan;
men skeppet tog starkare fart, det ena seglet efter det andra
bredde ut sig, nu gingo vågorna högre, stora moln drogo upp,
och långt bort blixtrade det. Ack, det skulle bli ett
förfärligt oväder, och derför minskade matroserne segel. Det stora
skeppet gungade i flygande fart på den vilda sjön, vattnet reste
sig likt stora, svarta berg, som ville välta sig öfver masterna;
men skeppet dykte som en svan ned mellan de höga vågorna
och lät sig åter lyftas upp på det upptornade vattnet. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
