Sagor och berättelser / Del 1 / 94 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Under allt detta ordande för och emot, som endast för ett
ögonblick afbröts af tidningens ankomst — men i denna stod
ingenting, som var värdt att läsa — vilja vi gå ut i yttersta
rummet, der öfverplagg, käppar, paraplyn och galoscher hade
sin plats. Här sutto två jungfrur, en ung och en gammal;
man skulle kunnat tro, att de kommit för att hemta sitt
herskap, en eller annan gammal fröken eller enkefru; men såg
man litet närmare på dem, begrep man snart, att de icke voro
vanliga pigor, ty dertill voro deras händer för fina, deras hållning
och hela skick för kungliga, ty det voro de, och kläderna hade
äfven en alldeles egen dristig snitt. Det var två feer; den yngsta
var väl icke Lyckan sjelf, men en af hennes kammarjungfrurs
kammarpigor, som bära omkring lyckans mindre gåfvor;
den äldre såg så innerligt allvarlig ut: det var Sorgen; hon
går alltid sjelf i egen hög person sina ärenden, ty då vet hon, att
de blifva riktigt uträttade.

Den äldre såg så innerligt allvarlig ut: det var Sorgen.

De berättade hvarandra, hvar de hade varit under dagen.
Hon, som var kammarpiga hos Lyckans kammarjungfru, hade
ännu endast uträttat några obetydliga ärenden; hon hade, sade
hon, räddat en ny hatt från en regnskur, skaffat en hederlig
karl en helsning af en förnäm nolla och mera dylikt; men det,
som hon ännu hade ogjordt, var någonting alldeles ovanligt.

— Jag skall då berätta, sade hon, att det är min födelsedag i
dag, och denna till ära har jag fått mig anförtrodda ett par
galoscher, som jag skall gifva menskligheten. Dessa galoscher ha
den egenskapen, att en hvar, som får dem på sig, ögonblickligen
är på det ställe eller i den tid, der han helst vill vara; hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>