Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lyckans galoscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Herre Gud, hvad är det för en ställning de ha rest
upp här! sade han, då han fick se Österport, som vid den
tiden stod vid ändan af Östergade.
Ändtligen fann han då en liten gångport, och genom denna
kom han ut på vårt Nytorv[1] ; men detta var en stor ängsmark;
enstaka buskar stucko upp här och der, och tvärs igenom ängen
gick en bred kanal eller ström. Några usla träskjul för de
halländska skepparne, efter hvilka stället bar namnet
Hallandsås, lågo på andra stranden.
— Antingen ser jag fata morgana, som man kallar det,
eller är jag pirum, klagade justitierådet. Hvad vill detta
säga! Hvad vill detta säga!
Han vände om igen i den fasta tron, att han var sjuk. Då
han kom in på gatan, såg han litet närmare på husen: de
flesta voro korsverkshus, och många hade endast halmtak.
— Nej, det står bestämdt inte rätt till med mig! suckade
han. Jag drack likväl inte mer än ett glas punsch; men jag
tål inte vid det. Och det var då också bra tokigt att ge
oss punsch och varm lax; det skall jag också säga agentinnan.
Skulle jag kanske gå tillbaka och låta dem veta, huru det
står till med mig? Men det är så obehagligt, och kanske äro
de inte längre uppe.
Han letade efter huset, men kunde icke finna det.
— Men det är då förskräckligt! Jag kan inte känna igen
Östergade. Här fins inte en enda butik; gamla, eländiga
kåkar ser jag, som om jag vore i Roeskilde eller Ringsted. Ack,
jag är sjuk! Det är inte värdt att genera sig. Men hvar i
all verlden ligger då agentens hus? Det är inte längre sig
likt, men emellertid är det folk uppe der inne. Ack, jag är
helt säkert sjuk!
Nu stötte han på en halföppen dörr, der ljuset föll ut
genom springan. Det var ett af den tidens herbergen, ett slags
ölstuga. Rummet hade utseende af en holsteinsk bondstuga;
en hop godt folk, bestående af skeppare, kjöbenhavnsborgare och
ett par lärda herrar, sutto här i djupt samspråk vid sina
muggar och gåfvo endast föga akt på den inträdande.
— Ursäkta! sade justitierådet till värdinnan, som kom emot
honom. Jag har blifvit så illamående. Vill ni inte skaffa
mig en droska ut till Kristianshavn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
