Sagor och berättelser / Del 1 / 124 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Tusenskönan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

knif, så hvass och blänkande, och hon gick rakt fram till
tulpanerna och skar af den ena efter den andra. Hu! suckade
den lilla tusenskönan; det var ju förskräckligt; nu är det förbi
med dem! Så gick flickan sin väg med tulpanerna;
tusenskönan var glad öfver, att hon stod ut i gräset och var en
liten fattig blomma; hon kände sig så innerligt tacksam, och
då solen gick ned, lade hon i hop sina blad, somnade och
drömde hela natten om solen och den lilla fågeln.

Den följande morgonen, då blomman åter helt lycklig sträckte
alla de hvita bladen, likt små armar, ut mot luft och ljus,

Qvirrevitt! kom lärkan flygande.

kände hon igen fågelns röst; men hvad han sjöng, var så
sorgligt. Ja, den stackars lärkan hade goda skäl dertill: hon hade
blifvit fångad och satt nu i en bur strax invid det öppna
fönstret. Hon sjöng om att flyga fri och lycklig omkring, sjöng
om den unga, gröna säden på marken och om den härliga resa,
hon kunde göra på sina vingar högt upp i luften. Den
stackars fågeln var icke vid godt lynne, fången satt han der i buren.

Den lilla tusenskönan önskade så innerligt att kunna hjelpa;
men huru skulle hon bära sig åt dermed? Ja, det var svårt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>