Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. En ros från Homeros’ graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Här hvilar jordens störste sångare, sade rosen. Öfver
hans graf vill jag dofta, på den vill jag strö mina blad, då
stormen sliter af dem. Iliadens sångare blef till jord i denna
jord, hvarur jag spirar upp. Jag, en ros på Homeros’ graf, är
för helig för att blomstra för den fattiga näktergalen.
Och näktergalen sjöng sig till döds.
Kameldrifvaren kom med sina lastade kameler och sina
svarta slafvar; hans lille gosse fann den döda fågeln, och han
jordade den lille sångaren i den store skaldens graf, och rosen
skalf i vinden. Aftonen kom, rosen slöt tätare i hop sina
blad och drömde — att det var en vacker solskensdag; en
skara främmande,
frankiska män kom;
de hade gjort en
pilgrimsfärd till
Homeros’ graf.
Bland
främlingarne var en sångare
från norden, från
dimmornas och
norrskenens hem.
Han bröt af rosen,
pressade henne
hårdt i en bok och
förde henne
sålunda med sig till en
annan verldsdel,
till sitt aflägsna
fädernesland. Och rosen vissnade af sorg och låg i den trånga
boken, som han öppnade i sitt hem, och han sade: Här är en
ros från Homeros’ graf!
 |
| Bland främlingarne var en sångare från norden. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
