Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Jon Blund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommar med alla mina kycklingar ute på landet; der var en
sandgrop, som vi kunde gå och krafsa uti, och så hade vi tillträde till
en trädgård med grönkål. Ack, hvad den var grön! Jag kan
inte tänka mig någonting vackrare.
— Men den ena kålstocken ser ut som den andra, sade
svalan, och så är här ofta så fult väder.
— Ja, det är man van vid, sade hönan.
— Men här är kallt, det fryser.
— Det har kålen godt af, sade hönan. För öfrigt kunna
vi äfven ha varmt. Hade vi inte för fyra år sedan en
sommar, som räckte i fem veckor! Här var så hett, att
man inte kunde andas. Och så ha vi inte alla de giftiga djur,
som de ha utomlands, och så äro vi fria från röfvare. Det är
en dålig varelse, som inte finner, att vårt land är det vackraste;
han förtjente verkligen inte att vara här. Och så grät hönan.
Jag har också rest, jag har åkt i en bytta öfver tolf mil.
Det är alls inte något nöje i att resa.
— Ja, hönan är en förståndig qvinna, sade dockan Berta;
jag tycker inte heller om att resa bland berg; ty det är bara
upp och så ned igen. Nej, vi skola flytta ut till sandgropen
och promenera i kålgården.
Och dervid blef det.
Lördagen.
— Får jag nu höra sagor? sade lille Hjalmar, så snart Jon
Blund hade fått honom i säng.
— I afton ha vi inte tid med det, sade Jon och spände upp
sitt vackra paraply öfver honom. Se nu på de här kineserne!
Och hela paraplyet såg ut som en stor kinesisk skål med blå
träd och spetsiga broar med små kineser på, som stodo och
nickade med hufvudet. Vi skola ha hela verlden fint uppfiffad
till i morgon, sade Jon; ty det är ju då en helig dag, det
är söndag. Jag skall upp i kyrktornet för att se efter, om de
små kyrktomtarne polera klockorna, så att de kunna klinga
vackert; jag skall ut på fältet och se efter, om vindarna blåsa
dammet af gräs och blad; och hvad som är det värsta
arbetet, jag måste taga ned alla stjernorna för att polera upp dem.
Jag tager dem i mitt förkläde, men först måste hvar och en
numreras, och hålen, i hvilka de sitta der uppe, måste också
numreras, så att de komma på sina rätta platser igen; ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
