Sagor och berättelser / Del 1 / 221 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Svinvaktaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Ja, men vi vilja så ogerna, sade hofdamerna.

— Det är bara prat! sade prinsessan. När jag kan kyssa
honom, kunnen I också göra det. Kom i håg, att jag ger er
kost och lön! Och så måste hofdamen in till honom igen.

— Hundra kyssar af prinsessan, sade han, eller behåller
hvar och en sitt!

— Stå för!!! sade hon, och så stälde sig alla hofdamerna
för, och så kysste han.

Och så stälde sig alla hofdamerna för.

— Hvad kan det väl vara för en folksamling der nere vid
svinstian? sade kejsaren, som hade gått ut på altanen. Han
gnuggade sig i ögonen och satte glasögonen på sig. Det är
ju hofdamerna, som roa sig; jag måste ned till dem! — Och
så drog han tofflorna upp baktill, ty det var skor, som han
hade trampat ned.

Hej! hvad han hade brådt om!

Så snart han kom ned på gården, gick han helt sakta, och
hofdamerna hade så mycket att göra med att räkna kyssarna,
för att det skulle gå ärligt till, så att han icke skulle få för
många, men icke heller för få, att de alls icke märkte
kejsaren. Han reste sig på tå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>