Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Bohvetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bonden säger då: Det der har blixten gjort! Men hvarför har den
gjort så? — Jag skall berätta hvad gråsparfven sagt mig, och
gråsparfven har hört det af ett gammalt pilträd, som stod vid en
bohveteåker och står der ännu. Det är ett så ärevördigt, stort
pilträd, men skrumpet och gammalt; det är remnadt midt i
tu, och gräs och björnbärsrankor växa ut ur remnan; trädet
lutar framåt, och grenarna hänga ända ned till marken, som
om de vore ett långt, grönt hår.
På alla fälten rundt omkring växte säd, både råg, korn och
hafre, ja, den vackra hafren, hvilken, då den är mogen, ser
ut som en hel mängd små, gula kanariefåglar på en qvist.
Säden stod så frodig, och ju tyngre den var, desto djupare
böjde den sig i from ödmjukhet.
Men der fans äfven en åker med bohvete, och den åkern
låg midt för det gamla pilträdet; bohvetet böjde sig alldeles
icke, såsom den andra säden, utan sträckte på sig stolt och styft.
— Jag är fullt ut så rik som axet, sade det, och jag är
dessutom mycket vackrare; mina blommor äro sköna som
äpleträdets blommor; det är en lust att se på mig och de mina!
Känner du någon präktigare än oss, du gamla pilträd?
Och pilträdet nickade med hufvudet, som om det velat säga:
Jo, det gör jag visst! Men bohvetet sträckte på sig af idel
högfärd och sade: Det dumma trädet, det är så gammalt, att
det växer gräs i magen på det!
Nu utbröt ett förskräckligt oväder; alla fältets blommor fälde
i hop sina blad eller böjde sina fina hufvuden, medan stormen for
fram öfver dem; men bohvetet satte upp hufvudet i sin stolthet.
— Böj ditt hufvud, som vi! sade blommorna.
— Det behöfver jag alldeles inte! sade bohvetet.
— Böj ditt hufvud, som vi! ropade säden. Nu kommer
stormens engel flygande! Han har vingar, som nå ifrån molnen
ända ned till jorden, och han hugger dig midt af, innan du
hinner be honom vara dig nådig.
— Ja, men jag vill inte böja mig! sade bohvetet.
— Slut dina blommor och böj dina blad! sade det gamla
pilträdet. Se inte upp mot blixten, då molnet brister; sjelfva
menniskorna våga det inte, ty i blixten kan man se in i
Guds himmel, men den synen kan göra sjelfva menniskorna
blinda; huru skulle det inte då gå oss, jordens växter, om
vi vågade det, vi som äro mycket ringare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
