Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Engeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24.
Engeln.
— Hvarje gång ett snällt barn dör, kommer en Guds engel
ned till jorden, tager det döda barnet på sina armar, breder
ut de stora, hvita vingarna, flyger fram öfver alla de ställen,
barnet haft kära, och plockar en hel hand full af blommor, som
han för upp till Gud, der de skola blomma ännu vackrare än
på jorden. Den gode Guden trycker alla blommorna till sitt
hjerta; men den blomma, som är honom kärast, gifver han en
kyss, och då får hon röst och kan sjunga med i den stora
lycksaligheten.
Se, allt detta berättade en Guds engel, då han bar ett dödt
barn upp till himmeln, och barnet hörde på som i en dröm;
och de foro fram öfver de ställen i hemmet, der den lilla hade
lekt, och sväfvade genom trädgårdar med vackra blommor.
— Hvilka skola vi nu taga med oss och plantera i
himmeln? frågade engeln.
Och der stod ett smärt, vackert törnrosträd, men en elak hand
hade brutit stammen, så att alla grenarna, fulla af stora, halft
utspruckna knoppar, hängde vissna ned rundt omkring det.
— Det stackars trädet! sade barnet. Tag det, så att det
kan komma att blomma der uppe hos Gud!
Och engeln tog det, men kysste barnet derför, och den lilla
öppnade till hälften sina ögon. De plockade af de rika
praktblommorna, men togo äfven den föraktade prestkragen och
den vilda styfmorsblomman.
— Nu ha vi blommor! sade barnet, och engeln nickade,
men de flögo ännu icke upp till Gud. Det var natt och
alldeles tyst; de voro ännu qvar i den stora staden och sväfvade
omkring på en af de smalaste gatorna, hvarest det låg hela
högar af halm, aska och allt slags bråte; det hade varit
flyttningsdag; der lågo tallriksbitar, gipsstycken, trasor och gamla
hattkullar, kort sagdt allt som icke såg bra ut.
Och engeln pekade i all denna oreda ned på några skärfvor
af en blomkruka och på en jordklimp, som hade fallit ur den
och sammanhölls medelst rötterna af en stor, vissen
ängsblomma, som alldeles icke dugde och derför kastats ut på gatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
