- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
241

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Fästman och fästmö - 27. Den fula ankungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men så föll jag i takrännan, och der har jag legat i fem år och
druckit vatten. Det är en lång tid, må ni tro, för en jungfru!

Men snurran sade icke något; den tänkte på sin gamla
käresta, och ju mera den hörde, desto tydligare blef det för den,
att det var hon.

Då kom pigan och skulle till att vända om fjerdingen.
Hejsan, der är guldsnurran! sade hon.

Och snurran kom tillbaka i rummet och i stor aktning och
ära, men om bollen hörde man ingenting, och snurran pratade
aldrig mera om sin gamla kärlek. Kärleken förgår, då
kärestan legat fem år i en takränna och druckit vatten; ja, man
känner alls icke igen henne, när man träffar henne i
sopfjerdingen.

*



27.

Den fula ankungen.

Det var så vackert ute på landet: det var sommar. Kornet
stod gult, hafren grön, höet var uppsatt i vålmar på de gröna
ängarna, och der gick storken på sina långa, röda ben och
pratade egyptiska, ty det språket hade han lärt af sin mor. Rundt
omkring åker och äng lågo stora skogar, och midt i skogarna
djupa sjöar; ja, det var riktigt vackert der ute på landet!
Midt i solskenet låg en gammal herrgård med djupa kanaler
rundt omkring, och från muren och ned till vattnet växte
stora kardborrblad, som voro så höga, att små barn kunde stå
raka under de största. Det var lika villsamt der inne som i
den tjockaste skog, och här låg en anka på sina ägg. Hon
skulle ligga ut sina små ungar, men nu var hon nästan
trött dervid, emedan det räckte så länge och hon sällan fick
något besök; de andra ankorna tyckte mera om att simma
omkring i kanalerna än att springa upp och sitta under ett
kardborrblad för att snattra med henne.

Ändtligen knakade det i det ena ägget efter det andra: Pip!
pip! sade det; alla äggulorna hade blifvit lefvande och stucko
ut hufvudet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free