Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Fästman och fästmö - 27. Den fula ankungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men så föll jag i takrännan, och der har jag legat i fem år och
druckit vatten. Det är en lång tid, må ni tro, för en jungfru!
Men snurran sade icke något; den tänkte på sin gamla
käresta, och ju mera den hörde, desto tydligare blef det för den,
att det var hon.
Då kom pigan och skulle till att vända om fjerdingen.
Hejsan, der är guldsnurran! sade hon.
Och snurran kom tillbaka i rummet och i stor aktning och
ära, men om bollen hörde man ingenting, och snurran pratade
aldrig mera om sin gamla kärlek. Kärleken förgår, då
kärestan legat fem år i en takränna och druckit vatten; ja, man
känner alls icke igen henne, när man träffar henne i
sopfjerdingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>