Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Snödrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla sidor och betraktade Gerda, som neg så, som mormor hade
lärt henne.
— Min fästman har talat så vackert om er, min lilla
fröken, sade den tama kråkan; ert vita, som man kallar det, är
också mycket rörande. — Vill ni taga lampan, så skall jag gå
förut. Vi gå här raka vägen, ty der träffa vi ingen.
— Jag tycker att det kommer någon strax bakom, sade
Gerda, och det susade förbi henne; det var liksom skuggor
utåt väggen, hästar med fladdrande manar och fina ben,
jagtsvenner, herrar och damer till häst.
— Det är bara drömmarna, sade kråkan. De komma och
hemta det höga herskapets tankar till jagt; och väl är det,
så kan ni bättre betrakta dem i sängen. Men låt se att, om
ni kommer till ära och värdighet, ni då visar ett tacksamt
hjerta!
— Det är ju ingenting att prata om! sade kråkan från
skogen.
Nu kommo de in i den första salen; dess väggar voro klädda
med rosenrödt atlas med konstrika blommor; här susade
drömmarna redan förbi dem, men de flögo så hastigt, att Gerda
icke fick se det höga herskapet. Den ena salen blef
präktigare än den andra; ja, man kunde riktigt bli häpen, och nu
voro de i sängkammaren. Taket der inne liknade en stor palm
med blad af glas, kostbart glas, och midt på golfvet hängde
vid en tjock guldstjelk två sängar, af hvilka hvardera såg ut
som en lilja; den ena var hvit, och i den låg prinsessan; den
andra var röd, och i den var det som Gerda skulle söka lille
Kay; hon böjde ett af de röda bladen åt sidan, och då såg
hon en brun nacke. — Ack, det var Kay! — Hon ropade helt
högt hans namn, höll lampan intill honom — drömmarna
susade till häst tillbaka i yttre rummet — han vaknade, vände
hufvudet och — — det var icke lille Kay.
Prinsen liknade honom endast i nacken, men ung och vacker
var han. Och från den hvita liljesängen tittade prinsessan ut
och frågade hvad det var. Då grät lilla Gerda och berättade
hela sin historia och allt, hvad kråkorna hade gjort för henne.
— Du lilla stackare! sade prinsen och prinsessan, och de
berömde kråkorna och sade, att de alls icke voro onda på dem,
men de skulle likväl icke göra om det. Emellertid skulle de
få en belöning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
