Sagor och berättelser / Del 1 / 304 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Stoppnålen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

menniska, så vore hela menniskan förlorad för krigstjensten;
Slekepott kom i både sött och surt, pekade både på sol och
måne, och det var han, som klämde till, när de skrefvo; Långe
man såg de andra öfver hufvudet; Hjertlihand gick med
guldring om magen, och Lille Vickevire gjorde ingenting, och
det var han stolt öfver. Skryt var det och skryt blef det,
och så gick jag i diskbaljan!

— Och nu sitta vi och glänsa! sade buteljskärfvan. I det
samma kom det mera vatten i rännstenen, strömmade öfver alla
bräddar och ryckte buteljskärfvan med sig.

Jag är inte någon pojke, jag är en fröken, sade stoppnålen.

— Se så, nu blef hon befordrad! sade stoppnålen; jag
förblir sittande; jag är för fin, men det är min stolthet, och den
är aktningsvärd. Och så satt hon rak och hade många tankar.

— Jag skulle nästan tro, att jag är född af en solstråle, så
fin är jag; tycker jag inte också, att solen alltid söker mig
under vattnet! Ack, jag är så fin, att min mor inte kan få
rätt på mig; hade jag mitt gamla öga, som brast, så tror
jag, att jag skulle kunna gråta — ehuru jag inte gjorde det
— gråta är inte fint!

En dag lågo några gatpojkar och rörde i rännstenen, der de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>