Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Elfkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hon blir en god husmor! sade trollgubben, och så
klingade han med ögonen, ty han ville icke dricka så mycket.
Nu kom den fjerde elfflickan; hon hade en stor guldharpa
att spela på, och då hon slog på den första strängen, lyfte
allesammans på det venstra benet, ty trollfolk äro
vensterbenta, och då hon slog på den andra strängen, måste de alla
göra hvad hon ville.
— Det är ett farligt fruntimmer! sade trollgubben; men
båda sönerne gingo ut ur kullen, ty nu voro de trötta vid
detta.
— Och hvad kan den nästa dottern? frågade trollgubben.
— Jag har lärt mig att hålla af norrmännen, sade hon,
och jag gifter mig aldrig, om jag inte kan få komma till
Norge.
Men den minsta af systrarna hviskade till trollgubben:
Det är bara derför, att hon hört af en norsk visa, att då
verlden förgås, skola dock de norska klipporna stå qvar som
bautastenar, och derför vill hon dit upp, ty hon är så rädd
för att förgås.
— Åhå! sade trollgubben; kommer det sig deraf? Men hvad
kan den sjunde och sista?
— Den sjette kommer före den sjunde, sade elfkungen,
ty han kunde räkna; men den sjette ville icke gerna
komma fram.
— Jag kan bara säga folk sanningen, sade hon. Mig bryr
sig ingen om, och jag har tillräckligt att göra med att sy på
min svepning.
Nu kom den sjunde och sista, och hvad kunde hon? Jo,
hon kunde berätta sagor, och det så många hon ville.
— Här äro alla mina fem fingrar, sade trollgubben.
Berätta mig en om hvardera!
Och elfflickan tog honom om handleden, och han skrattade
så, att det klunkade i honom, och då hon kom till Hjertlihand,
som hade en guldring om lifvet, som om han visste, att det
skulle bli förlofning, sade trollgubben: Håll fast hvad du har,
handen är din! Dig vill jag sjelf ha till hustru.
Men elfflickan sade, att det ännu fattades sagan om
Hjertlihand och om Lille Vickevire.
— Dem skola vi höra i vinter, sade trollgubben, och om
granen skola vi höra och om björken och om huldregåfvorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
