Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. De röda skorna - 36. Hoppherskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon såg de gamla taflorna med prester och prestfruar;
församlingen satt i de smyckade bänkarna och sjöng ur psalmboken.
— Ty kyrkan hade sjelf kommit hem till den stackars flickan
i den lilla, trånga kammaren, eller också hade hon kommit
dit; hon satt i samma bänk som prestens öfriga folk, och då
de hade slutat psalmen och sågo upp, nickade de och sade:
Det var rätt, att du kom, Karin!
— Det var nåd! sade hon.
Och orgeln klingade, och barnrösterna i koret ljödo så mildt
och vackert. Det klara solskenet strömmade så varmt genom
fönstret in i kyrkbänken, der Karin satt; hennes hjerta blef
så fullt af solsken, af frid och glädje, att det brast; hennes
själ flög på solsken till Gud, och der var det ingen, som
frågade om de röda skorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>