Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Hoppherskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gräshoppan hoppade endast hälften så högt, men hon
hoppade midt i ansigtet på kungen, och så sade han, att det var
otäckt.
Springgåsen stod länge stilla och betänkte sig; man trodde
slutligen, att hon alls icke kunde hoppa.
— Bara hon inte fått ondt! sade hofhunden, och så nosade
han åter på henne: Rutsch! tog hon ett litet snedt språng
bort i knäet på prinsessan, som satt lågt på en guldpall.
Då sade kungen: Det högsta hoppet är att hoppa upp till
min dotter, ty deri ligger just det fina; men det fordras
hufvud för att hitta på
sådant, och springgåsen har
visat, att den har hufvud.
Den har ben i pannan.
Och så fick den
prinsessan.
— Jag hoppade ändå
högst, sade loppan. Men
det kan vara det samma;
må hon gerna få det der
gåsbenet med pinne och
beck! Jag hoppade ändå
högst, men i denna verlden
behöfs det kropp för att bli
bemärkt.
Och så gick loppan i
främmande krigstjenst, der
det säges att hon blef
dräpt.
 |
| Och så sjöng hon sin egen sorgliga visa. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
