Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Holger Danske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sofver och drömmer, men i drömmen ser han allt, hvad som
sker här uppe i Danmark. Hvar julafton kommer en Guds
engel och säger honom, att det är sant, som han drömt, och
att han gerna kan sofva igen, ty Danmark är ännu icke i någon
verklig fara; men råkar det i en sådan, ja, då kommer den
gamle Holger Danske att resa sig, så att bordet remnar, då
han drager skägget åt sig; sedan kommer han fram och slår,
så att det höres i alla verldens länder.
Allt detta satt en gammal farfar och berättade för sin lille
sonson om Holger Danske, och den lille gossen visste, att hvad
farfar sade, det var sant. Och medan den gamle satt och
berättade, skar han på en stor träbild; den skulle föreställa Holger
Danske och sättas i fören på ett skepp; ty den gamle
farfadern var bildsnidare, och det är en sådan man, som skär ut
gallioner åt fartygen, allt efter som hvart och ett skall
benämnas; och här hade han snidat Holger Danske, som stod så
rak och stolt med sitt långa skägg och höll i den ena handen
det breda slagsvärdet, men stödde den andra på det danska
vapnet.
Och den gamle farfadern berättade så mycket om
märkvärdiga danska män och qvinnor, att den lille sonsonen slutligen
tyckte, att han nu visste lika mycket, som Holger Danske kunde
veta, hvilken ju dock endast drömde derom; och då den lille
kom i sin säng, tänkte han så mycket derpå, att han riktigt
tryckte sin haka mot kudden och tyckte, att han hade ett långt
skägg, som hade vuxit fast dervid.
Men den gamle farfadern blef sittande vid sitt arbete och
skar på den sista delen deraf, det var det danska vapnet; och
nu hade han slutat, och han såg på det hela; och han tänkte
på allt som han hade läst och hört och hvad han denna afton
hade berättat den lille gossen; och han nickade och torkade
sina glasögon, satte dem åter på sig och sade: Ja, i min tid
kommer nog inte Holger Danske; men gossen der i sängen kan
möjligen få se honom och vara med, när det riktigt gäller.
Och den gamle farfadern nickade, och ju mera han såg på sin
Holger Danske, desto tydligare blef det honom, att det var
en vacker bild han hade skurit; han tyckte riktigt att den
fick färg och att harnesket blänkte som jern och stål; hjertana i
det danska vapnet blefvo allt mera röda, och lejonen sprungo
med guldkronor på hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
