Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. Skuggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att skuggan gick in genom den halfoppna altandörren hos
grannen, just som främlingen gick in i sitt rum och lät den långa
gardinen falla ned efter sig.
Följande morgon gick den lärde mannen ut för att dricka
kaffe och läsa tidningar. — Hvad vill det här säga? sade han,
då han kom ut i solskenet; jag har ju inte någon skugga! Hon
gick således verkligen bort i går afton och har inte kommit
tillbaka! Det var då bra förtretligt!
Och det förargade honom, men icke så mycket derför, att
skuggan var borta, utan derför, att han visste, att det fans en
historia om en man utan skugga; den kände ju alla menniskor
der hemma i de kalla länderna till, och om nu den lärde
mannen komme och berättade sin, skulle man säga, att han
gick och apade efter, och det behöfde han icke. Han föresatte
sig derför att alls icke tala derom, och det var förståndigt
tänkt.
Om aftonen gick han ut på sin altan igen; ljuset hade han
mycket riktigt satt bakom sig, ty han visste, att skuggan alltid
vill ha sin herre till skärm; men han kunde icke locka fram
henne. Han gjorde sig liten, han gjorde sig stor, men det fans
ingen skugga, och ingen kom; han sade: hm! hm! men det
hjelpte icke.
Förargligt var det, men i de varma länderna växer nu
allting så hastigt, och efter åtta dagars förlopp märkte han till
sin stora belåtenhet, att en ny skugga växte ut från benen på
honom, när hem kom i solsken; roten måtte ha stannat qvar.
Efter tre veckors förlopp hade han en ganska försvarlig skugga,
hvilken, då han begaf sig hem till de nordliga länderna, växte
mer och mer under resan, så att hon slutligen var så lång och
stor, att hälften hade varit nog.
Så kom den lärde mannen hem, och han skref böcker om
hvad som var sant i verlden och om hvad som var godt och
hvad som var skönt, och det gick dagar och det gick år; det
gick många år.
Då sitter han en afton i sitt rum, och så knackar det helt
sakta på dörren.
— Stig in! sade han, men ingen kom. Då öppnar han, och
framför honom stod en så utomordentligt mager man, att han
blef helt underlig till mods. För öfrigt var mannen särdeles
fint klädd; det måtte ha varit en förnäm man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
