- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
408

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 52. Fågel Fenix - 53. En historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en mal med stoft på vingen, öfver psalmboken i den fromme
arbetarens händer. Han seglar på lotusbladet ned för Ganges’
heliga vatten, och hinduflickans ögon lysa vid hans åsyn.

Fågel Fenix! Känner du honom icke, paradisets fågel,
sångens heliga svan? På tespiskärran satt han som en
sladdrande korp och slog med de svarta dräggbesmorda vingarna;
öfver Islands sångarharpa gled svanens röda, klingande näbb;
på Shakspeares skuldra satt han som Odins korp och hviskade
honom i örat: odödlighet; han flög vid sångarfesten genom
Wartburgs riddarsal.

Fågel Fenix! Känner du honom icke? Han sjöng för dig
marseljäsen, och du kysste fjädern, som föll från hans vinge;
han kom i paradisglans, och du vände dig kanske bort till
sparfven, som satt med bokguld på vingarna.

Paradisets fågel, förnyad hvarje århundrade, född i lågor,
död i lågor, din bild, infattad i guld, hänger i de rikas salar;
sjelf flyger du ofta vilsen och ensam — en sägen blott: fågel
Fenix i Arabien!

I paradisets lustgård, då du föddes under kunskapens träd,
i den första rosen, kysste dig vår herre och gaf dig ditt rätta
namn — Poesien.

*




53.

En historia.



I trädgården hade alla äpleträden spruckit ut; de hade
skyndat sig med att få blommor, innan de fingo gröna blad, och
på gården voro alla ankungarna ute och katten med; han
riktigt slickade solsken, slickade det af sin egen tass; och såg
man ut åt fältet, så stod säden så makalöst grön, och det
var ett qvittrande och qvintilerande af alla de små fåglarna,
som om det varit en stor fest, och det kunde man då också
säga att det var, ty det var söndag. Klockorna ringde, och
mennniskor i sina helgdagskläder gingo till kyrkan och sågo
så förnöjda ut. Ja, hos allting låg någonting så förnöjdt;
det var verkligen en dag så varm och härlig, att man väl
kunde säga: Vår herre är verkligen makalöst god mot oss
menniskor!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free