Sagor och berättelser / Del 1 / 442 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. Det är riktigt sant!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mörkt var det rundt omkring, höna satt vid höna, och den,
som satt henne närmast, sof icke. Hon hörde och hörde ändå
icke, såsom man ju bör här i verlden, för att få lefva i god
ro. Men för sin andra granne måste hon likväl berätta det.
— Hörde du hvad som här sades? Jag nämner ingen; men
det är en höna, som vill plocka sig för att se bra ut. Om
jag vore tupp, skulle jag förakta henne.

Och det är riktigt sant.

Och midt öfver hönorna satt ugglan med uggleman och
ugglebarn. De hade skarpa öron i den familjen; de hörde hvart
enda ord, som grannhönan sade, och de rullade med ögonen,
och ugglemor fläktade på sig med vingarna. — Hören bara
inte på! Men I hörden nog hvad som sades. Jag hörde det
med mina egna öron, och man skall höra mycket, innan de
falla af. Det är en af hönorna, som till den grad har glömt
hvad som passar sig för en höna, att hon sitter och plockar
af sig alla fjädrarna och låter tuppen se på.

— Prenez garde aux enfants! sade ugglefar. Det der
är inte något för barnen att höra.

— Jag vill emellertid berätta det för grannugglan. Det är
en så aktningsvärd sallskapsuggla! Och så flög mor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>