Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 63. Hjertesorg - 64. »Allt på sin rätta plats!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemna för småflickorna; och detta förslag blef enhälligt
antaget.
Och alla barnen från gatan och bakgatan med kommo och
gåfvo sin knapp; det var många som kommo att gå med bara
ett hängsle den eftermiddagen; men så hade man också sett
Moppes graf, och det var nog värdt så mycket.
Men utanför garfvargården, strax invid porten, stod en liten
trasig flicka, så väl skapad, med det vackraste knollriga hår
och ögon så blå och klara, att det var en lust deråt; hon
sade icke ett ord, hon grät icke heller, men såg så långt hon
kunde för hvarje gång porten öppnades. Hon egde icke en
knapp, det visste hon, och blef derför sorgsen stående utanför
och stod der, till dess alla hade sett nog och aflägsnat sig. Då
satte hon sig ned, höll de små, bruna händerna för ögonen
och brast i gråt; hon ensam hade icke fått se Moppes graf.
Det var hjertesorg och lika stor som mången gång en
fullvuxens.
Vi sågo det ofvan ifrån — och ofvan ifrån sedt — denna,
liksom många af våra och andras sorger — ja, då kunna vi
skratta åt dem. — Detta är historien, och den, som icke
förstår den, kan taga aktier i enkans garfveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
