Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 64. »Allt på sin rätta plats!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
godsherrn, och drog henne upp på det torra. Den afbrutna
grenen ville han sätta dit der den hade gått af, men »på sin
rätta plats» går icke alltid; och så stack han grenen ned i
den mjuka jorden. — Väx om du kan och skär en god pipa
åt dem der uppe på gården! sade han; han unnade godsherrn
och hans följe en dugtig gatloppsmarsch. Och så gick han
upp till herrgården, men icke in i festsalen, dertill var han
för ringa, utan in till folket i borgstugan, och de sågo på
hans varor och köpslogo; men upp ifrån gästabudsbordet ljödo
skrål och vrål, som skulle vara sång; de kunde icke bättre.
Der ljödo skratt och hundtjut, der fråssades och svirades
väldeliga; vin och gammalt öl skummade i glas och muggar, och
favorithundarna åto med; ja, en och annan best af dem blef
kysst af junkrarne, sedan han först blifvit torkad om nosen
med den långa örlappen. Gårdfarihandlaren blef uppkallad
med sina varor, men endast för att de skulle kunna få drifva
gyckel med honom. Vinet hade gått in och förståndet ut.
De hälde öl i en strumpa åt honom, för att han skulle dricka
med, men fort! Det var nu så utomordentligt qvickt och
lustigt. Hela boskapshjordar, bönder och bondgårdar blefvo satta
på ett kort och förlorade.
— »Allt på sin rätta plats!» sade gårdfarihandlaren, då han
åter väl var utom detta Sodom och Gomorra, såsom han
kallade det. Öppna landsvägen, det är min rätta plats; der uppe
var jag alls inte i mitt esse. Och den lilla gåsvakterskan
nickade åt honom från gärdesgrinden.
Och det gick dagar och det gick veckor och det visade sig,
att den afbrutna pilgrenen, som gårdfarihandlaren hade stuckit
ned invid vattengrafven, allt jemt höll sig frisk och grön, ja,
att den till och med sköt nya skott; den lilla gåsvakterskan
såg, att den måste ha slagit rot, och hon gladde sig så
innerligt deröfver; det var hennes träd, tyckte hon.
— Ja, med detta gick det framåt, men med allt annat på
gården gick det mycket tillbaka i följd af spel och svirande:
det är två trissor som icke äro lätta att stå på.
Sex år hade icke förflutit, då godsherrn vandrade från
gården med käpp och säck som en fattig man, och den köptes
af en rik gårdfarihandlare, och det var just han, som man
hade drifvit gäck och gyckel med och bjudit öl i en strumpa;
men ärlighet och drift gifva god vind i seglen, och nu var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
