Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 65. Tomten hos hökaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Der ligger mera af den! sade hökaren. Jag gaf en
gammal gumma några kaffebönor för den. Om ni vill ge mig
tjugufem öre, skall ni få resten.
— Tack! sade studenten. Låt mig få den i stället för osten;
jag kan äta bara smörgåsen. Det vore synd, om hela den här
boken skulle rifvas sönder. Ni är en präktig karl, en praktisk
karl, men på poesi förstår ni er inte mera än den der byttan.
Och det var oartigt sagdt, i synnerhet mot byttan; men
hökaren skrattade och studenten skrattade; det var ju sagdt som
ett slags skämt. Men tomten förargade sig öfver, att man vågade
yttra slikt till en hökare, som var husvärd och sålde det
bästa smör.
Då det blef natt, boden blifvit stängd och alla gått till
sängs, på studenten när, gick tomten in och tog fruns
munläder; det begagnade hon icke då hon sof; och på hvilken
sak som helst i rummet han satte det, fick den talförmåga och
kunde uttrycka sina tankar och känslor lika bra som frun sjelf;
men bara en i sönder kunde ha det, och det var en
välgerning, ty i annat fall skulle de ju ha öfverröstat hvarandra.
Och tomten satte munlädret på byttan, i hvilken de gamla
tidningarna lågo.
— Är det verkligen sant, frågade han, att ni inte vet hvad
poesi är?
— Jo, det vet jag, sade byttan; det är någonting sådant,
som står nedantill i tidningarna och klippes ut. Jag skulle
tro, att jag har mera deraf inuti mig än studenten, och jag
är endast en ringa bytta mot hökaren.
Och tomten satte munlädret på kaffeqvarnen; åh, hvad den
gick! Och han satte det på smörfjerdingen och
penninglådan. Allesammans voro de af samma åsigt som byttan, och
hvad de flesta äro ense om, det måste man respektera.
— Nu skall studenten få! Och så gick tomten helt sakta
uppför kökstrappan upp till vindskammaren, der studenten bodde.
Det var ljus der inne, och tomten kikade in genom
nyckelhålet och såg, att studenten läste i den trasiga boken der
nedifrån. Men hvad det var ljust der inne! Ut från boken stod en
klar stråle, som förvandlades till en stam, till ett väldigt träd,
som reste sig så högt och bredde sina grenar vidt ut öfver
studenten. Hvarje blad var så friskt, och hvarje blomma var
ett vackert flickhufvud, några med ögon så mörka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
