478 (Sagor och berättelser / Del 1)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 67. Under pilträdet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Här bodde han en sommar och en vinter, men när våren
kom, kunde han ej längre hålla ut här; flädern stod full med
blommor, och deras doft påminde så om hemmet; det var som
om han varit i trädgården i Kjöge, — och så flyttade Knut
från sin mästare och till en annan längre in i staden, der inga
fläderbuskar funnos.

Tätt invid en af de gamla murade broarna, midt emot en
alltid brusande, liten vattenqvarn, låg den verkstad han här kom
på; utanför var blott en forsande ström, som var inklämd mellan
husen, hvilka alla voro behängda med gamla, skröpliga altaner;
det såg ut som om de ville skaka dem af sig ned i vattnet.
Här växte ingen fläder, här stod icke ens en blomkruka med en
smula grönt i, men alldeles midt emot stod ett stort, gammalt
pilträd, hvilket liksom höll sig fast i huset der, för att icke
ryckas bort af strömmen; det sträckte sina grenar ut öfver
strömmen, alldeles som pilträdet i trädgården vid Kjöge å.

Ja, han hade riktigt flyttat från Flädermor till Pilfar; trädet
här, i synnerhet under månskensaftnar, hade något med sig,
hvarigenom han kände sig

»— så dansk i sinn’
i månens sken!»

Men det var alldeles icke månskenet, som gjorde det, nej, det
var det gamla pilträdet.

Han kunde icke härda ut der, och hvarför icke? Fråga
pilen, fråga den blommande flädern! — Och så sade han farväl
till den mästaren och till Nürnberg och drog längre bort.

Till ingen sade han något om Johanna; han gömde sin sorg
inom sig, och särskild vigt fäste han vid historien om
pepparkakorna; nu förstod han, hvarför den der karlen hade en
bittermandel till venster, han hade sjelf en bitter smak deraf, och
Johanna, som alltid var så mild och leende, hon var bara
pepparkaka. Det var som om ränselremmen tryckte honom, så
att det var svårt att draga andan; han lossade på den, men
det hjelpte icke. Verlden var blott half utomkring honom,
den andra hälften bar han inom sig; så förhöll det sig!

Först då han såg de höga bergen, blef verlden större för
honom; hans tankar vände sig utåt, han fick tårar i sina ögon.
Alperna föreföllo honom som jordens sammanlagda vingar;
tänk om hon lyfte upp dem, bredde ut de stora fjädrarna med
brokiga bilder af mörka skogar, brusande vatten, skyar och

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/hcasob/1/0480.html

		Sagor och berättelser / Del 1 / 478 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|