Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 69. Ett blad från himmeln - 70. »Hon dugde inte»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följde en afbildning af växten, som var lätt att känna igen. —
Den grönskar både vinter och sommar, tag derför hvarje afton
ett friskt blad af den och lägg det på konungens panna, så
ljusnar det i hans tankar och en ljuf dröm om natten skall
stärka honom till den kommande dagen.
Detta var nu tydligt nog, och alla doktorer och den botaniske
professorn gingo ut i skogen. — Ja, men hvar var växten?
— Jag har nog fått den med i knippan, sade svinherden,
af den har blifvit aska för länge sedan, men jag förstod icke
bättre.
— Förstod icke bättre! sade de allesammans. Okunnighet!
Okunnighet! Hvad du är stor! Och de orden kunde
svinherden lägga på hjertat, han och ingen annan, menade de.
Icke ett blad stod att finna; det enda som fans låg i den
dödas kista, och det visste ingen af.
Och i sitt svårmod gick konungen sjelf ut i skogen till
stället. Här har trädet stått, sade han, det är ett heligt ställe.
Och marken der blef inhägnad med ett förgyldt staket, och
en skildtvakt sattes dit, och det både dag och natt.
Den botaniske professorn skref en afhandling om den
himmelska växten, och derför blef han förgyld, och det beredde
honom stort nöje; och förgyllningen klädde honom och hans
familj, och det är det gladaste i hela historien, ty växten var
borta, och konungen var tungsint och bedröfvad, — men det
var han äfven förut, sade skildtvakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
