Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 72. Två jungfrur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu fins det bland oss menniskor någonting, man kallar
»emanciperade fruntimmer», till hvilka räknas skolförestånderskor;
barnmorskor, dansöser, som kunna stå på ett ben i tjensten,
modhandlerskor och vakmadamer, och till denna rad af
emanciperade slöto sig också de båda jungfrurna i materialgården;
de voro jungfrur vid vägbygnadsväsendet, och de ville på inga
vilkor afstå sitt goda, gamla namn och låta kalla sig stamp.
— Jungfru är ett menniskonamn, sade de, men stamp är en
sak, och vi låta ej kalla oss för en sak; det är ju att få öknamn.
— Min fästman vore i stånd att slå upp med mig, sade den
yngsta, som var förlofvad med en hejare; det är en sådan der
stor maskin, som drifver ned pålar och således gör i det grofva,
hvad jungfrun gör i det fina. Han vill ha mig som jungfru,
men kanske inte som stamp, och således kan jag inte låta dem
döpa om mig.
— Ja, förr skall man få bryta af mig mina båda armar,
sade den äldsta.
Skottkärran var dock af en annan mening, och skottkärran
var någonting, som ansåg sig för en fjerdedels vagn, efter som
hon gick på ett hjul.
— Jag får dock säga er, att det att kallas jungfru är
temligen allmänt och icke på långt när så fint som att kallas stamp,
ty genom att bära det namnet kommer man i samma linie som
signeten, och tänk bara på lagens signet! Det är det, som
gifver lagens insegel. I ert ställe skulle jag afstå från
jungfrutiteln.
— Aldrig, det är jag för gammal till! sade den äldsta.
— Ni känner bestämdt inte till något som kallas den
europeiska nödvändigheten, sade det hederliga gamla famnmåttet.
Man får lof att begränsa sig, underordna sig, foga sig efter
tid och nödvändighet, och fins det en lag på, att jungfrun skall
kallas stamp, så måste hon kallas stamp. Hvar sak har sitt
famnmått.
— Då ville jag likväl hellre, sade den yngsta, låta kalla mig
fröken, om så galet skulle vara; fröken smakar dock alltid litet
af jungfru.
— Men jag låter hellre hugga mig till småved, sade den
gamla jungfrun.
Nu gingo de till sitt arbete. Jungfrurna fingo åka, de lades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
