Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 79. Buteljhalsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom och henne; den gungade nu på vågen med helsning och
dödsbud.
Fartyget sjönk, besättningen sjönk; buteljen flög som en
fågel, den hade ju hjerta, ett fästmansbref uti sig. Och solen
gick upp, och solen gick ned; för buteljen såg hon ut som, i
dess tillvaros början, den röda, glödande ugnen; den kände
längtan att flyga dit in igen. Den fick pröfva stiltje och nya
stormar; icke stötte den mot något klippstycke, icke slukades
den af någon haj; mer än år och dag dref den omkring, än
mot norr, än mot söder, allt efter som strömmarna förde den.
Den var för öfrigt sin egen herre, men det kan man också
bli trött vid.
Den skrifna lappen, det sista afskedet från brudgum till
brud skulle blott bringa sorg, om den en gång komme i rätta
händer; men hvar voro dessa händer, de, som lyst så hvita,
då de bredde ut duken i det friska gräset, i den gröna
skogen, på förlofningens dag? Hvar var buntmakarens dotter?
Ja, hvar var landet, och hvilket land låg väl närmast? Det
visste buteljen icke; den dref och den dref och blef så till
sist trött äfven vid att drifva, det var icke dess bestämmelse,
men den dref likväl, tills den slutligen nådde land, ett
främmande land. Den förstod icke ett ord af hvad som här sades,
det var icke det tungomål, den förr hade hört talas, och det
går mycket förloradt för en, när man icke förstår språket.
Buteljen blef upptagen och betraktad, lappen inuti den blef
sedd, uttagen, vriden och vänd, men de förstodo icke, hvad
som var skrifvet der, de begrepo endast, att buteljen blifvit
kastad öfver bord och att det stod något derom på papperet,
men hvad som stod der, det var det märkliga, — och det
stoppades tillbaka i buteljen, och denna sattes upp i ett stort
skåp, i ett stort rum, i ett stort hus.
Hvar gång främlingar kommo, blef lappen framtagen,
vriden och vänd, så att skriften, som blott var med blyerts, blef
mer och mer oläslig; slutligen kunde ingen mer se, att det
var bokstäfver. Och buteljen stod ännu ett år i skåpet, kom
sedan upp på vinden och blef höljd af dam och spindelväf;
då tänkte den på bättre dagar, då den iskänkte rödt vin i
den friska skogen och då den gungade på böljorna och hade
en hemlighet att bära, ett bref, en afskedssuck.
Och nu stod den på vinden i tjugu år; den kunde ha stått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
