Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 79. Buteljhalsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då icke hade något vattenglas, utan måste nöja sig med en
kopp. I sjelfva fönstret stod ett myrtenträd; det var flyttadt
litet åt sidan, för att det icke skulle knuffas ut, då den gamla
jungfrun lutade sig fram för att se; och i balongen såg hon
tydligt luftseglaren, som lät kaninen gå ned med fallskärm och
derpå drack alla menniskors skål och sedan kastade buteljen
högt i vädret; icke tänkte hon på, att hon hade sett just den
samma flyga högt för henne och hennes vän på glädjens dag,
i den gröna skogen, i ungdomstiden.
Buteljen fick icke tid att tänka; det kom den så
oväntadt att med ens vara på sitt lifs höjdpunkt. Torn och
dimma lågo djupt inunder, menniskorna voro så små, så små
att skåda.
Nu sjönk den, och det med en helt annan fart än kaninen;
buteljen gjorde kullerbyttor i luften, den kände sig så ung,
så uppsluppen, den var halffull af vinet, men icke länge.
Hvilken resa! Solen sken på buteljen, alla menniskor sågo efter
den, balongen var redan långt borta, och snart var äfven
buteljen borta; den föll på ett af taken och så var den i kras,
men det var en sådan fart i bitarna, att de icke kunde ligga
stilla; de hoppade och de trillade, tills de hunno ned på
gården och lågo i ännu mindre bitar; blott buteljhalsen höll, och
den var som om den blifvit afskuren med en diamant.
— Den kunde godt begagnas till fågelglas, sade mannen i
källarvåningen, men sjelf hade han hvarken fågel eller bur,
och det var för mycket att skaffa sig dessa derför att han
nu hade buteljhalsen, som kunde begagnas som glas; den gamla
jungfrun på vinden kunde möjligen använda den, och så kom
buteljhalsen dit upp, fick en kork i sig — och hvad som förr
var vändt uppåt, kom nu nedåt, såsom det ofta sker vid
förändringar — fick friskt vatten och hängdes utanpå buren åt
den lilla fågeln, som sjöng, så att det klang efter.
— Ja, du kan gerna sjunga! var hvad buteljhalsen sade,
och den var ju märkvärdig, den hade varit i balongen. —
Mera visste man icke af dess historia. Nu hängde den som
fågelglas, kunde höra folk stimma och stoja nere på gatan,
höra den gamla jungfruns tal inne i kammaren: der var just
besök, en jemnårig väninna, de talade med hvarandra — icke
om buteljhalsen, men om myrtenträdet vid fönstret.
— Du skall sannerligen inte kasta bort fyra kronor på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
