Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. »Pebersvendens» nattmössa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hålväg, och trångt var der; bodarna stodo tätt intill hvarandra
och så nära dem midt emot, att man sommartiden ofta spände
ett segel öfver gatan från den ena boden till den andra, och
så luktade det der emellan så starkt af peppar, saffran och
ingefära. Bakom disken stod icke mången ungersven, nej det
var mest gamla fyrar, och dessa voro alls icke, såsom vi tänka
oss, klädda i peruk eller nattmössa, i schaggbyxor, väst och
rock igenknäpta ända upp; nej, så gick farfars farfars farfar
klädd, och så är han afmålad; pebersvenderne hade icke råd
att låta måla af sig, och likväl hade det nog varit något värdt
att nu ha ett porträtt af en bland dem, sådan som han stod
der bakom disken eller om helgdagarna gick i kyrkan. Hatten
var bredskyggig och högkullig, och ofta stucko några af de
yngsta svennerne en fjäder i sin; ylleskjortan doldes af en
nedviken linnekrage, tröjan satt stramt tillknäpt, kappan hängde
löst deröfver, och byxorna gingo ända ned i de brednosiga
skorna, ty strumpor begagnade de icke. I bältet sutto
matknifven och skeden, ja, der satt ytterligare en stor knif att
försvara sig med, och den behöfdes ofta den tiden. Just så
klädd gick på helgdagarna gamle Anton, en af småhusens äldsta
pebersvender, endast att han icke bar den högkulliga hatten,
utan en karpus och under den en stickad mössa, en riktig
nattmössa; den hade han så vant sig vid, att den alltid fick sitta
på, och han egde af det slaget hela två stycken. Han var
riktigt värd att måla af; han var så torr och mager som en
sticka, så skrynklig kring mun och ögon och hade långa, knotiga
fingrar och grå, buskiga ögonbryn; öfver det venstra ögat hängde
en hel tott; vackert var det väl icke, men det gjorde honom
så lätt att känna igen. Man visste om honom, att han var
från Bremen, men derifrån var han dock egentligen icke; der
bodde hans principal; sjelf var han från Thüringen, från
staden Eisenach, strax nedanför Wartburg. Om detta talade gamle
Anton icke mycket, men han tänkte derpå så mycket mera.
De gamla svennerne der vid gatan kommo icke mycket
tillsammans; en hvar stannade i sin bod, som stängdes tidigt på
aftonen, och då såg der mörkt ut. Endast ett matt
ljusskimmer trängde ut genom den lilla hornrutan i taket, och
der innanför, som oftast på sin säng, satt den gamle mannen
med sin tyska psalmbok och sjöng sin aftonpsalm, eller gick
han ännu långt in på qvällen och pysslade med hvarjehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>