Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 83. Något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staden var ju der ute; hvem skulle väl varna dem, om ingen
der såge och förstode hvad jag nu förstod? Jag blef så rädd,
jag fick ett lif i mig, som jag ej på lång tid haft; ur sängen kom
jag och fram till fönstret, längre orkade jag inte. Fönstret fick jag
emellertid upp; jag kunde se menniskorna åka och springa der
ute på isen, se de granna flaggorna, höra, huru pojkarne
hurrade och flickor
och karlar sjöngo;
det gick muntert
till, men högre och
högre steg det
hvita molnet med den
svarta säcken uti.
Jag ropade allt
hvad jag
förmådde; men ingen
hörde mig, jag var för
långt ifrån. Snart
skulle ovädret
bryta ut, isen gå i
stycken och alla
der ute sjunka utan
räddning. Höra
mig kunde de inte,
gå ut till dem
förmådde jag inte;
om jag bara kunde
få dem i land! Då
ingaf mig vår
herre den tanken att
tända eld på min
säng, hellre låta
huset brinna upp,
än att så många
skulle så ömkligt
förgås. Jag fick
elden tänd, såg den röda lågan — ja, jag hann utom dörren,
men der blef jag liggande, jag förmådde inte mera. Lågan
slog ut efter mig och ut genom fönstret, högt öfver taket.
De sågo den der ute, och alla sprungo de allt hvad de orkade
 |
| Jag hörde dem komma. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
