Sagor och berättelser / Del 2 / 55 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Dykungens dotter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vikingsfrun var så glad, så lätt, så kry; det anade henne, att hennes
make med alla sina män nu helt säkert skulle komma lika
oväntadt som den lilla, och så fick hon och hela huset så
brådt, för att allt skulle bli i ordning. De långa, mångfärgade
tapeterna, som hon och hennes tjenarinnor med egna händer
hade väft med bilder af deras afgudar, Odin, Tor och Freja,
såsom de kallades, sattes upp; trälarne måste skura de gamla
sköldarna, som begagnades till prydnader; dynor lades på
bänkarna, och tort bränsle lades på härden midt i salen, så
att brasan genast skulle kunna tändas. Vikingsfrun lade sjelf
hand dervid, så att hon på aftonen var betydligt trött och
sof godt.

Men denna såg på henne med så underliga, sorgsna ögon.

Då hon fram emot morgonen vaknade, blef hon helt
förskräckt, ty det lilla barnet var rent af försvunnet. Hon sprang
upp, tände en torrvedssticka och såg sig rundt omkring, och då
låg der nere vid fötterna i sängen icke det lilla barnet, utan
en stor, ful padda. Hon kände en stark afsky för den, tog
en stor stör och ämnade slå ihjäl paddan, men denna såg på
henne med så underliga, sorgsna ögon, att hon icke kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>