Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Dykungens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidt och bredt, hvaraf storken ej kunde inhemta något — och
icke heller var deraf något att hemta för den sjuke eller för
dottern i Vildmossen; men i alla fall kunna vi gerna höra
litet på det, man måste ju höra på så mycket.
Men nu är det riktigast att äfven höra och veta hvad som
hade föregått, så äro vi mera inne i historien, åtminstone lika
mycket som storkfar.
— Kärlek alstrar lif, den högsta kärlek alstrar det högsta
lif, endast genom kärlek kan han vinna lifvets räddning, hade
blifvit yttradt, och detta var öfver måttan klokt och väl sagdt,
försäkrade de lärde.
— Det är en vacker tanke, sade storkfar genast.
— Jag förstår den inte riktigt, sade storkmor, och det är
inte mitt fel, utan tankens; men det kan då också vara det
samma; jag har annat att tänka på.
Och sedan hade de lärde talat om kärleken mellan ditt och
datt, om skilnaden deri, om den kärlek, som älskande förnimma,
och den mellan föräldrar och barn, mellan ljuset och växterna,
huru solstrålen kysste gytjan och att brodden dervid spirade
fram — det var så vidlyftigt och lärdt framstäldt, att det blef
omöjligt för storkfar att följa med, mycket mindre att
upprepa det. Han blef helt tankfull dervid, blundade till hälften
och stod på ett ben en hel dag efteråt; lärdomen var honom
för tung att bära.
Men det förstod storkfar — han hade hört både småfolk och
de allra förnämaste yttra det ur djupet af sitt hjerta — att det
var en stor olycka för många tusenden och för landet med, att
den mannen låg sjuk och icke kunde komma sig; glädje och
välsignelse skulle det bli, om han finge sin helsa igen. Men
hvar växer helsoblomman för honom? Derom hade de
allesammans sport, sport i lärda skrifter, i tindrande stjernor, i
väder och vind, sport på alla de omvägar, som stodo att finna,
och slutligen hade de lärde och vise, som sagdt, funderat
ut: »Kärlek föder lif, lifvet åt fadern», och der sade de
mera än de sjelfva förstodo; de upprepade och skrefvo då
upp som recept: »Kärlek föder lif»; men huru hela saken skulle
tillagas efter receptet, ja, dervid stannade man i stöpet.
Slutligen blefvo de ense derom, att hjelpen måste komma genom
prinsessan, hon som af hela sin själ och hela sitt hjerta älskade
denne fader. Slutligen hittade man också på, huru det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
